Metal Munching

images/stories/metalmunching.jpg

Bildat: Kill The Kong, Age Of Reflection & Artificial Sky live at VRF 2018 ()

Dags att avsluta bildexposén från Västerås Rockfest som hade sin premiärrunda 28:e april med lite blandade bilder på de resterande banden, Age Of Reflection, Artificial Sky och Kill The Kong. Kvalitén är dessvärre lite undermålig på en del av bilderna, ljussättningen på den scenen var långt från idealisk. Missa inte nästa bildexposé med lite trevliga bilder från Headbangers Eve i Flen där bland annat Art Nation och The Poodles ockuperade scenen.

Age Of Reflection









Artificial Sky







Kill The Kong




















Fotnot: Publicerat i samarbete med Den Rockande Kocken. Mer bilder finns på Instagram.

Tidigare Bildat-inlägg från Västerås Rockfest:

Corroded
The Hawkins
Amaranthe
Smash Into Pieces

Bildat: Smash Into Pieces live at VRF 2018 ()

Min enkla lilla bildexposé från Västerås Rockfest fortsätter och jag bjuder på några utvalda foton från Smash Into Pieces uppträdande på festivalen. En del bands ljussättning gör det lite mindre enkelt att få riktigt bra bilder, autofokusen i kameran vill liksom inte riktigt hänga med, och tyvärr hör det här gänget till de banden.
















Fotnot: Publicerat i samarbete med Den Rockande Kocken. Mer bilder finns på Instagram.

Bildat: Corroded live at VRF 2018 ()

I slutet av april var det premiär för en av de många nya endagsfestivaler som börjat poppa upp som svampar ur den svenska myllan och jag var där med Alphan i högsta hugg. Det blev en hel del trevliga bilder från aftonen på Västerås Rockfest, under den närmaste tiden bjuder jag på några utvalda bilder och börjar med Corrodeds scenframträdande. Recensioner kommer också framöver.


















Fotnot: Publicerat i samarbete med Den Rockande Kocken. Mer bilder finns på Instagram.

Nykomling i festivalvärlden ()

Det har varit en del svackor för festivalsugna rockälskare med diverse festivaler som försvunnit de senaste åren. Metaltown i Göteborg fick stryka på foten och uteblev 2014-2015, men återkom som en endags inomhusfestival 2016. Sedan har det varit tyst från det hållet. I Gävle hölls Getaway för sista gången 2015. Och på det sättet fortsätter det, även storsatsningen Bråvalla meddelade att det 2017 inte blir någon festival.


Även om vi de senaste åren haft en festivaldöd är hoppet inte helt förlorat, i höstas fick Kungälv en ny rockfestival och Metallsvenskan återuppstår på ny ort. Nu är det dags för en nykomling även östra sidan av nationen när Västerås Rockfest slår upp dörrarna för första upplagan 28:e april med en rad trevliga små band på scenen:

Amaranthe
Smash Into Pieces
Lillasyster
Corroded
Kill The Kong
Age Of Reflection
The Hawkins
Artificial Sky
Guns ‘n’ Posers

Rockfesten drar alltså igång 28:e april klockan 18:00 och planerar att hålla på till klockan 02:00 på natten, notera att man har en 18-årsgräns för att bevista festivalen. Biljetterna kan förbeställas hos Ticketmaster för 380:- för ståplats och 435:- för onumrerad sittplats.

Läs mer om Västerås Rockfest

För min del blir det en dag med såväl kära återseenden som nya bekantskaper och även chansen att få träffa artister jag bara känner genom sociala medier tidigare. En del av de medverkande artisterna har jag även jobbat med på olika sätt, till exempel Smash Into Pieces som jag ställt på scenen på min egen rockklubb Big Bang och också haft med i Metal Munchers, Sveriges första hårdrockskokbok.


De medverkande banden kommer under veckorna fram till festivalen att presenteras på Den Rockande Kocken. Festivalen har ännu ingen hemsida, men du hittar dem på Facebook.

Pop? Metal? Popmetal? ()

Ju mer jag hör och ser av hårdrocken med alla dess subgenrer desto mer förundrad blir jag över den otroliga bredd och variation det i den här musiken finns, just när man tror att nu kan de väl ändå inte förnya och bredda den mer så dyker det upp något nytt och aldrig tidigare skådat. Det tycks inte finnas några som helst gränser för vad som kan göras och ändå vara hårdrock, man plockar friskt in komponenter från helt andra orelaterade genrer och implementerar det i den egna musiken.

Ett sådant tillfälle infann sig för några år sedan när jag på uppdrag av en distributör skulle kolla in ett band från Ukraina, Semargl, för att ge ett omdöme om distributören skulle skriva ett avtal med dem om att hantera distributionen av skivor i Skandinavien. Det här gänget bevisade att rocken inte bara passerar nationsgränser utan också kan vara stilmässigt gränsöverskridande i allra högsta grad.

Själv är jag lite lätt förvirrad och vet inte riktigt vad jag ska kalla deras stil, i vilken subgenre jag ska placera dem, men bandet kallar sin musik satanisk popmetal. Bandet bildades 1997 och spelade till en början en blandning av black och death metal, men ändrade drastiskt stilen 2011/2012 till den stil de har idag. I samma veva började man också ha dansare på scenen.

Bandets medlemmar idag är Rutarp (sång och keyboard), Shaddar (gitarr), Adele Ri (sång), Romulus (sång och bas) och Anima (trummor). Plattor som släppts är ”Attack On God” (2005), ”Satanogenesis” (2006), ”Manifest” (2007), ”Satanic Pop Metal” (egensläppt 2013), ”Killer Dance” (2014) och ”Love” (2014).

Och så några ord om bandets namn. Semargl (eller Simargl) är en fornslavisk hednisk gud med oklar funktion och ingick i furst Vladimirs pantheon. Enligt vissa forskare en halvgud, möjligen en budbärare mellan de himmelska och jordiska världarna, som hans hypotetiska persiska förebild Simurg. Han är beskyddare av frön, rötter och växtlighet. Inom nyhedendomen förekommer han ofta som eldgud och jämförs med den hinduiske guden Agni.

Med denna sjätte del avslutar jag följetongen om gränsöverskridande musik för den här gången, men det är mycket möjligt att fler delar kan tillkomma med tiden.

 




Tidigare:

Gränsöverskridande
Arabisk rock
Kvinnligt
Färgblind
Djävulens musik

Fotnot: Publicerat i samarbete med Den Rockande Kocken

Djävulens musik ()

Följetongen om gränsöverskridande musik, hårdrock givetvis, fortsätter med del fem och återknyter i viss mån till del två (Arabisk rock) med att såväl kristna som muslimska fåntrattar hävdar att hårdrock är djävulens musik. Varifrån de fått sina vansinniga idéer är en gåta, men det kan kanske bero på att det är musik som utmanar etablissemanget?

Att black metal kanske är satanistiska tongångar är en sak, men hur förklarar de att det även finns kristna hårdrocksrockband? Om det finns muslimska hårdrocksband vet jag faktiskt inte, men det skulle inte förvåna mig om det finns några förföljda stackare där ute i världen som kämpar och försöker spela sådan musik även i dessa läger.

Mest kända kristna bandet är nog amerikanska Stryper och det mest kända svenska torde vara Jerusalem, en snabb sökning gav en lista med ett 100-tal kristna hårdrocks- och metalband världen över. Lika lätt att hitta den andra sorten var det dock inte, men muslimska samhällen är ju som bekant inte lika öppna som kristna.

 




Tidigare:

Gränsöverskridande
Arabisk rock
Kvinnligt
Färgblind

Fotnot: Publicerat i samarbete med Den Rockande Kocken

Färgblind ()

I fjärde delen om gränsöverskridande musik berör jag lite försiktigt etniskt ursprung, något som är känsligt att skriva om i dagens Sverige. Hårdrocken är inte bara etniskt blind och könsneutral, den är dessutom färgblind.

Förvisso är det alldeles för få med mörkare hudton inom hårdrocken, men det finns en del musiker med sitt ursprung på den afrikanska kontinenten även i de här genrerna (såväl hårdrock som mindre hård rock). Varför det är så få ska jag låta vara osagt, men kanske finns det fördomar även bland de som inte är kaukasier (som är överrepresenterade) om vilken musik man ska syssla med beroende på vilket ursprung man har.

Ett lysande exempel på ett hårdrocksband som ignorerar gränserna är Oceans Of Slumber, inte bara har de en mikrofonförare med sitt ursprung i Afrika utan dessutom en kvinnlig sådan. Mer gränsöverskridande av den modellen välkomnas, det skulle tillföra hårdrocken många nya dimensioner.

 




Tidigare:

Gränsöverskridande
Arabisk rock
Kvinnligt

Fotnot: Publicerat i samarbete med Den Rockande Kocken

Kvinnligt ()

En gräns som alltmer suddas ut inom den tyngre rocken är könsbarriären, fler och fler tjejer både spelar och sjunger i större utsträckning och de blir fler hela tiden. Det är något jag personligen välkomnar, det tillför genren nya dimensioner och även rocken blir politiskt korrekt jämlik.

Några av banden har jag eller kommer jag att på något sätt samarbeta med, andra har dykt upp på min radar helt enkelt för att det är rockmusik. Tjejerna låter sig inte begränsas till enskilda subgenrer heller, de är på frammarsch på alla fronter. De har funnits där nästan hela tiden, men inte i samma utsträckning som idag.

I del 3 av följetongen om gränsöverskridande musik bjuder jag nu på några tjejfrontade band i olika genrer för att på mitt eget lilla sätt hylla att de tar sig an en annars testosteronstinn bransch.




Tidigare:

Gränsöverskridande
Arabisk rock

Fotnot: Publicerat i samarbete med Den Rockande Kocken