Periphery - A pale white dot
  |
Band: Periphery Recensent: Fredrik Dunemo |
Första gången jag hörde Periphery var "Icarus lives" från 2010, då med en annan sångare. Liknande förmåga att blanda flera genrer i ett koncept hade jag aldrig hört innan. Det vackra, brutala och formgivande var både desorienterande och spännande. Nio album med Spencer Sotelo, som har en röstnivå inte många kan slå. De senaste 16 åren har Periphery bara levererat, det finns endast en väg och den är uppåt. "The bad thing" från albumet "Juggernaut omega" 2015, är enligt mig en av 2010-talets bästa låtar. Den trycker på alla mina punkter när det kommer till känsla, beröring & perfektion i strukturschema.
Att Periphery inte vill förknippa sig med genren djent, fick vi bli varse med "Djent is not a genre" från 2023, kanske har de en ond agenda mot genrer rent allmänt. Men vem bryr sig egentligenmnär musik i princip bara ska uppskattas och inte läggas i fack. Dock likt ett bibliotek måste man kunna kategorisera, dels för sin egen skull, kunna följa algoritmer på det man uppskattar och att helt enkelt kunna förklara kortfattat till likasinnade vad man lyssnar på.
För att komma till "A pale white dot" så har jag både ris och ros. Jag har flera gånger gett detta album en chans för att det ska kunna växa. Några låtar fastnar, andra faller bort. Oftast är det som i all musik att refrängen är viktigast, men i Peripherys perspektiv så är det överraskningarna och helheten som ska hålla. Konceptet håller, bra struktur i flödet och catchiga låtar. Dock, så känner jag inte samma "wow-känsla" som med deras andra plattor. "Obsession", "Mr.god", "Unlocking", "Malovent" och "Everyone dies alone" är höjdpunkterna. Vissa sessioner av alla låtarna ger goosebumps, men det hinner att försvinna ganska fort. Det fattas tyvärr övergångar till överraskningar och blir då istället långsamt och tradigt.
I helhet ett bra album, men inte så bra som deras tidigare bibliotek har levererat. Denna väg tog en litet steg nedåt, men Periphery är dock fortsatt högt upp i hierarkin av världens bästa av sin genre.... vad det nu är för genre de vill representera?