Five Finger Death Punch - Legacy
  |
Band: Five Finger Death Punch Recensent: Søren-Peter - Metalized |
Varje gång jag lyssnar på Five Finger Death Punch kommer jag att tänka på den sedan länge pensionerade tennisspelaren Ivan Lendl. Båda har haft stora framgångar och båda har kämpat för att få respekt och erkännande. Ivan Lendl blev rejält förbannad över att publiken inte ville applådera honom, men under många år lät tjecken det inte märkas – tills han en dag under en stor turnering utbrast något i stil med: “Varför applåderar ni inte?” mot publiken. Det amerikanska metalbandet med massor av groove och allsångsvänliga refränger använder sig av en annan taktik. De skiter i alltihop, låter andra stå för bekymren och spelar musik för sig själva och sin vid det här laget ganska välvuxna fanskara. Och med risk för att bli utröstad intar jag kanske den lediga ståndpunkten och hävdar att Five Finger Death Punch gör det mer än hedervärt på sitt tionde album, med den imponerande titeln “Legacy”.
Texterna går i en mörkare ton, där flera handlar om inre och yttre strider, vilket passar den lätt svulstiga musiken perfekt. Ivan Moodys röst träffar mitt i prick både i de uttrycksfulla partierna, som exempelvis titelspåret, de två intensiva pärlorna “Nails in the Coffin” och “Unscathed”, och i den vackert nedtonade “In Time”. Det går heller inte att ta ifrån låtskrivaren Zoltan Bathory att han har skrivit ett antal effektiva låtar i den sedvanliga Five Finger Death Punch-stilen, som man snabbt lär sig känna igen. Och vet ni vad? Det är fan också en kvalitet! Personligen stör jag mig inte på att bandet håller kreativiteten inom de ramar de själva har satt upp och skriver musik för sina lojala fans, för det är det många band som gör. Och det finns fortfarande tillräckligt mycket musikalitet i Five Finger Death Punch för att även vi andra ska få ut mycket av albumet, som passar perfekt till sensommaren. Variationen är bra, medlemmarna hanterar sina instrument skickligt och självsäkert, och jag gillar verkligen att de inte är rädda för att låta patosfyllda i sin stadionanpassade rock. Så släpp fördomarna och sätt på dig hörlurarna.