Unprocessed - Angel
  |
Band: Unprocessed Recensent: Fredrik Dunemo |
Att evolutionen inom metal-genrer har utvecklats och exploderat i decennier, det har ingen undkommit. Nya sound, tempon och udda instrument, som man aldrig kunde tänka tanken på skulle fungera inom hård musik. Jag kan backa bakåt i tiden och känna hur man reagerade första gången man hörde Deftones "Around the fur" från 1997, då jag var elva år ung. Sjukaste soundet, riffen och något ingen annan gjort förut, gjorde mina öronkanaler intresserade.
Första gången jag hörde Unprocessed, gjorde ett liknande intryck, fast då i vuxen ålder. 2019 körde jag i min vana vardag en random spellista på musik jag lyssnar mest på. Plötsligt dök det upp något i liknelse med filmen Ratatouille från 2007, där en matkritiker äter sin favoriträtt och får då en flashback till sin barndom. "Abandoned" från plattan "Artificial void" gav mig exakt den känslan. Många band genom åren har självklart influerat mig, och som jag brukar uttrycka "hjälpt mig genom livets hårda stunder".
För att gå in på rätt spår, så har Unprocessed utvecklat ett sound som passar in i nutid, de släppte sitt första album "In Concretion" 2014 med en lite hårdare attityd. Sju album senare har de åkt en berg-och-dalbana både musikaliskt och känslomässigt. Unprocessed levererar även kärlekstunnlar med deras album "Gold" från 2022, som även den är leverans i en annan nivå, dock för en annan publik. Varje album har gett en utveckling som ständigt fått nya och gamla fans att klia sig i huvudet, samtidigt som man känner igen vilket band man faktiskt lyssnar på.
Med låtar som öppningsspåret "111" som spränger barriärer, så får man känslan av att nu blir det åka av. Sedan kommer berg-och-dalbanan som jag nämnt tidigare. Det betyder inte att det är något negativt, snarare tvärtom. "Sacrifice me" skapar spänning inför vad denna attraktion har att erbjuda. Njut sedan av en åktur som är värd varje minut. "Dark, silent and complete" som är sista spåret, där har vi en slutstation som gör intryck rakt i hjärtat.
"Angel" som album är solid, med en balans som funkar och aldrig blir tråkig. Tyvärr så håller den dock inte samma mått som "....And everything in between" från 2023. Detta är för er som gillar en ny generation av progressive metalcore. Tung basgång, förvirrande men samtidigt medryckande riff och trumtempon. En blandning av skönsång och skönvrål från Manuel Gardner Fernandes, som enligt mig är en multikonstnär inom musik, då han även har ett soloprojekt. Med sina tre tyska musikaliska genier, så kommer denna underhållningspark vara öppen länge.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
