Bullet - Highway Pirates (7)
 |
Band: Bullet Recensent: Erik Thompson |
Ska man tro pressreleasen – och det kan man förmodligen göra – hade BULLET inget annat val än att skriva en låt betitlad ”Highway Pirates”. Trummisen Gustav Hjortsjö hade nämligen övertalat SAXON-sångaren Biff Byford att gästa BULLETs nästa album, och grep denna titel helt ur luften som svar på Biffs fråga ”på vilken låt”. SAXON-legendens gästspel kom att utgöras av en busvissling 36 sekunder in i fjärde BULLET-släppets inlednings- och titelspår. Man kan knappast påstå att kompositionen står och faller med just den detaljen, men bakgrundshistorien är lika kul för det.
BULLET är överhuvudtaget en kul grupp, och mer kul blir de för varje platta. ”Highway Pirates” är Växjökvintettens hittills bästa släpp. Inte för att den skulle vara musikaliskt annorlunda – det hade väl heller ingen trott, eller hoppats – utan för att materialet helt enkelt är starkare. Dessutom låter det om något ännu mer metal. Ointresserade strölyssnare lär säkert fortsätta att vanemässigt referera till AC/DC, men det vore en överförenkling. ”Highway Pirates” har vassare kanter, är betydligt mer hårdrock och mindre blues än AC/DC varit på drygt 20 år. Så här mycket heavy metal har AC/DC sällan varit överhuvudtaget, faktiskt. JUDAS PRIEST, KROKUS och inte minst ACCEPT är mer rättvisande jämförelseobjekt för BULLET 2011. Ställ de sistnämnda intill några av vår tids genuina AC/DC-wannabes, typ (häftiga) AIRBOURNE eller (tråkiga) BONAFIDE, så torde skillnaden stå fullt klar.
Däremot förblir BULLET fullkomligt lika sig själva. Grundidén är fortfarande densamma, det är bara hantverksskickligheten som ökat. De bredbenta riffen, svänget, Hell Hofers explosiva sångstil modell varulv som satt sig på en kaktus – allt känns igen, inklusive den positiva detaljen att den sistnämnde blir lite mer infallsrik för varje platta. Titelspåret, ”Back On the Road” och ”Down and Out” med sina slagkraftiga refränger kan definitivt räknas bland höjdpunkterna på ”Highway Pirates”. ”Citylights” är en annan höjdare, vars refräng för sin del för tankarna till ACCEPTs ”Midnight Highway”. Något annat som definitivt erinrar om sistnämnda grupp är de magnifika körerna i avslutande ”Into the Night” – återigen ett verk hemmahörande i plattans toppskikt. Riktigt så suveräna är inte riktigt alla de tio låtarna, men lägstanivån är ändå alldeles för hög för att skip-knappen någonsin ska komma till användning. Texterna är i vanlig ordning drängigt grabbiga och turnébussklyschiga, men känns ändå genuina helt enkelt för att BULLET faktiskt lever som de lär. Däremot har de, som så många icke-anglosaxiska band, ännu inte snappat att det engelska ordet för förlora stavas ”lose” med ett o – ”loose” är något helt annat.
Den dag BULLET lyckas fånga sin sagolika liveenergi i studion lär bli dagen de skapar sitt mästerverk. I väntan på det håller ”Highway Pirates” att lyssna på både en och... ja, bra många gånger i alla fall.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
