Band: Lantlôs Titel: .Neon År: 2010 Bolag: Prophecy Productions Betyg: 8/10 Recensent: Tomas Lagerlöf

I våras släppte multiinstrumentalisten och sångaren Neige ”Écailles de Lune” under namnet ALCEST, i mina öron en av årets bästa skivor. Så mina förväntningar på LANTLÔS, där Neige står för de vokala insatserna, var således högt ställda. Inte hade jag behövt oroa mig. ”.Neon” är förvisso ingen ” Écailles de Lune” (få album är det), men de sex låtarna rymmer tillräckligt med vändningar och infall för att det ska vara intressant hela vägen.

Huvudkompositör Herbst vet sannerligen hur ett musikstycke ska skrivas, något som han visade redan på debuten ”Lantlôs”. Den här gången har han dock lyckats ta koncepten än längre. Tyskan har till exempel fått ge vika för engelska och franska och de lugna partierna bereds här större utrymme. Språkbytet medför inga dramatiska förändringar för helheten, men det blir onekligen enklare att hänga med i den ödesmättade lyriken. Desto större skillnad gör förändringarna i det rent musikaliska. Med nedgången i tempo har LANTLÔS format ett drama som rymmer många olika skepnader. Resultatet blir minst sagt omvälvande.

Det växlas friskt mellan uttrycken, ofta med suggestion som resultat. I inledande ”Minusmensch” varvas det mellan postrocksångest, black metal och shoegaze, ”Pulse/Surreal” handlar om hemlöshet, i ”Neige de Mars” bjuds det på frijazz och ”Twin Peaks-körer” och det avslutande titelspåret gränsar stundom till dark ambient. Det blir med andra ord en hel del att ta in.

”.Neon” är ett mångfacetterat album som kräver tid av lyssnaren. Det är stundom kärvt, rått och kargt, men utan att det blir intrikat eller svårmodigt. Bara stämningsfullt.