Behemoth - Evangelion (8)
 | Band: Behemoth Titel: Evangelion År: 2009 Bolag: Nuclear Blast Betyg: 8/10 Recensent: Björn Larsson |
Polens motsvarighet till CSN är här. Lika pålitlig som kvartalsfakturan från dessa skoningslösa skojare, dundrar pluton BEHEMOTH vidare med ännu ett bombastiskt stycke döds. Med tanke på föregångaren, "The Apostasy", och dess förträfflighet, var inte förväntningarna lågmälda från min sida. Tvärtom! I och med föregående verk stal Nergal & Co dödskronan från sina landsmän i VADER och visade vart skåpet skulle stå - och den här vändan sockrar BEHEMOTH sin dödliga metall med 'extra allt', vilket ger utdelning.
"Diamonos" dundrar igång som spår 1 och fungerar utmärkt som introduktion. Efter det mäktiga, vidunderliga, atonal-orkestrala introt följer en dos 'take no prisoners'-trösk, som inte känner skam. Man känner igen sig omgående med de orientaliska tongångarna i mangelriffen och jag är nog inte den enda som undrar hur många riff man egentligen kan spotta ur sig med endast EN typ av harmoni. Men det vet uppenbarligen Nergal, som även den här gången står för allt låtsnickeri. En mäktig, enkel refräng där avgrundsvrålen löper om vartannat och vips!, så är man med i matchen. Men även om produktionen, signerad Colin Richardson (MACHINE HEAD), är modern, dynamisk och späckad av detaljrikedom - så undkommer BEHEMOTH primala skrik från hjärndöda forumtöntar gastandes 'sell outs!'. "Evangelion" innehåller nämligen, stundom, det mest primitiva det här bandet komponerat sedan dess black metal-era. Ta till exempel "Ov Fire and the Void". Enkelheten (om man bortser från de autistiska trummorna) är slående, men ack så effektfull! Även om spelskickligheten är massiv på alla plan, så är känslan för struktur och melodi i fokus. Men tech-nördarna får även de sin beskärda del (lyssna bara på öppningsriffet i "Transmigrating Beyond Realms ov Amenti" eller varför inte så gott som hela "Defiling Morality ov Black God") vilket gör "Evangelion" till en mångfacetterad bekantskap.
Ibland infinner sig dock en obehaglig känsla av igenkännedom. Det är inte det att BEHEMOTH kör fast, men ibland - även om det är ytterst sällan - kommer de inte riktigt loss och bryter ut i den hatiska eufori man är van vid.
Det blir alltså ingen fullpott trots de föregående stora orden. Den här plattan behöver ett antal genomlyssningar för att göras rättvisa, men trots ett dussin genomlyssningar i såväl iPod som anläggning så hamnar "Evangelion" i skuggan av sin föregångare - vilket ändock resulterar i en förbannat bra platta. Hatten av, igen.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
