In Flames - A Sense of Purpose (7)
 | Band: In Flames Titel: A Sense of Purpose År: 2008 Bolag: Nuclear Blast Betyg: 7/10 Recensent: Erik Arvidsson |
Sedan tiden runt millennieskiftet då IN FLAMES tog steget mot ett mer modernt sound har göteborgarna fått utstå en massa trams om hur amerikaniserade, hippa och kommersiella de blivit. Men att det ute i stugorna fortfarande gnälls över detta är väl ytterst tveksamt, även om det givetvis finns en och annan med våta drömmar om en ny "Lunar Strain" (1994). Det har hänt mycket sedan nämnda debutalbum, trots att gruppen fortfarande idag har ett sound som kan härledas till den genrebenämning de tillsammans med DARK TRANQUILLTY en gång (ofrivilligt) skapade. Ja, ni vet - det berömda Göteborgssoundet. För visst går även de sentida plattorna i den melodiska dödsmetallens tecken där gitarrslingor, harmonier och starka refränger läckert kolliderar med aggressivitet och skriksång.
På aktuella anrättningen "A Sense of Purpose" lyckas kvintetten osannolikt nog knåpa ihop, om möjligt, ännu hookigare refränger än på förra verket "Come Clarity" (2006), trots att rensången i dem denna gång är reducerad. I detta faktum döljer sig också en av skillnaderna mellan färska skivan och föregångaren. Generellt sett har nämligen den vanliga sången blivit något råare samtidigt som skriksången tilldelats mer heshet och upplevs således inte riktigt lika vredgad. Gränserna mellan de olika sånglägena har med andra ord förskjutits närmare varandra än tidigare; en justering både på gott och ont då "ytterlighet" likväl som "enlighet" i musik - som ni alla vet - har sina respektive fördelar och nackdelar. I produktion och melodi har framtoningen blivit något snällare sedan senast - vilket tillsammans med skickligt ihopsnidade låtar - bidrar till att "A Sense of Purpose" har kommit att bli en av de mest lättlyssnade och medryckande plattorna från bandet hittills. Lyssnar man på hitbetonade och refrängstarka "Disconnected", "Alias" och "I'm the Highway" är det svårt att komma med motargument till ett sådant påstående. Kanske ännu starkare är hungriga "The Mirror's Truth" (första singelsläppet), "Sober and Irrelevant" och "March to the Shore" som hör till de snabbaste och intensivaste spåren denna gång. Ett slag måste också slås för IN FLAMES mest avvikande låt hittills i karriären; "The Chosen Pessimist". Under åtta minuter bjuds lyssnaren på en suggestiv, nästan surrealistisk resa - fylld med atmosfär, mörker och känslor. Jag kan inte låta bli att fundera på om inte detta hade varit en spår som ett svenskt deppband a la KENT eller WEEPING WILLOWS hade varit stolta över att ha på sin repertoar. Men nu är den IN FLAMES egendom och funkar alldeles utmärkt.
Det råder ingen tvekan om att IN FLAMES har skapat ytterligare en listklättrare där deras förmåga att kombinera hårdhet med kommersiell gångbarhet lyser tydligare än någonsin, även om bandet åter igen i stora drag återupprepar den formula som utvecklades kring 2000-talets intåg.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
