Sabaton - Attero Dominatus (8)
 | Band: Sabaton Titel: Attero Dominatus År: 2006 Bolag: Black Lodge Betyg: 8/10 Recensent: Erik Arvidsson |
Inte mycket ny mark har vunnits men inte heller förlorats. Krigsenseblem marscherar stolt runt, runt i de redan upptrampade fotspåren med nästintill oförsvagad vapenkraft. Allegorin är givetvis riktad mot SABATONs nya fullspinnare "Attero Dominatus" och dess obefintliga utveckling från mästerliga föregångaren "Primo Victoria". Men så är också färska plattan endast en medveten förlängning av dess ett år äldre storebror. Och varför förändra ett vinnande koncept så omgående? Det vore bara dumt. Det handlar med andra ord åter igen om überpampig muskel-heavy metal med en låtrepertoar lika lätt att ta till sig som att stjäla godis från ett barn. Texterna är nu, liksom på förra givet, förankrade i krig och konflikter i modern tid. Avvikelsen från detta lyrikkoncept står ånyo sista låten för, då svenskarna istället hyllar hårdrocken på sitt egna lilla vis - genom att namndroppa hårdrocksgrupper på löpande band (på förra alstret var det låttitlar). Vad sägs om textraderna "When the Priest killed a Maiden in the Metal Church, Armored Saints and Warlocks watched the Slaughter. Rage of the Slayer forced the Pretty Maids to Kiss the Queen in Crimson Glory"? I denna låt " döpt till "Metal Crüe" - får vi för första gången också bekanta oss med ett par falsettskrik från den annars så grovt och manligt sjungande Joakim Brodén.
Denna platta " liksom förra " uppskattas mycket av undertecknad. Dock kan jag inte skaka av mig känslan att de spår som "Attero Dominatus" inhyser hamnar i (död)skuggan(sdal) av de på "Primo Victoria". Förnimmelse är ytterst marginellt, men finns där ändock. Fläskiga titelspåret är snäppet svagare än "Primo Victoria", kvicka "Nuclear Attack" har något mindre hästkrafter än fartsyndaren "Reign of Terror", "Light in the Black" ligger en halv pansarvagnslängd bakom underbara "Purple Heart" och så vidare. Det är dock viktigt att poängtera att denna jämförelse inte är ämnad att klanka ner på de nya hitmaskinerna eftersom utbudet fortfarande är grymt bra. Dyrkade du förra CD:n kommer du även att vörda nya. Personligt favoritspår är den episka åttaminutersraiden "Rise of Evil". En tungt driven och ödesmättad skapelse om tredje rikets uppkomst som gång efter gång får mig att sitta och gunga med huvudet i takt med den sköna rytmen.
Intensionerna med "Attero Dominatus" stavas på intet sätt utveckling utan istället förankrande i det de gör bäst. För trots att sextetten i grund och botten lirar relativt traditionellt så har metal-kombattanterna ett egen och ärligt sound som jag gärna bjuds mer av. För en del metallers är SABATON förmodligen alldeles för hitbetonad, storslagen och svulstig, men inte för mig och tydligen många med mig. Beviset på detta är ju att vaxet - något oväntat " nådde en bit upp på den svenska officiella topp 20-listan.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
