Band: Holy Knights Titel: Between Daylight and Pain År: 2012 Bolag: Scarlet Records Betyg: 6/10 Recensent: Peter Lindgren

“Italian symphonic power metal”. Runt millennieskiftet kom en hel våg av band, av mycket skiftande kvalitet, som kunde sorteras in under denna kategori. Nu är genren utrotningshotad och de fåtaliga banden i kategorin känns nästan lite exotiska. HOLY KNIGHTS var med när det begav sig, men jag måste erkänna att deras debut “Gate through the Past” (2001) gått mig förbi. Bandet lades tydligen snabbt på is, men 2010 återförenades gruppen för att påbörja arbetet med detta sitt andra album “Between Daylight and Pain”. Medlemmarna har under det nästan decennielånga uppehållet dock verkat i en del andra band, där THY MAJESTIE torde vara det mest namnkunniga.

HOLY KNIGHTS spelar sin power metal på typiskt italienskt vis. Det känns inte som en speciellt vågad gissning att de har sina förebilder i landsmän som RHAPSODY och LABYRINTH. Musiken är storslagen, det är bra driv och flyt i låtarna, melodierna är snygga och det finns inte mycket att klaga på när det gäller framförande och produktion. Det låter bra helt enkelt och det har funnits stunder då jag funderat på ett högre betyg. Låtarna i sig saknar dock riktig udd. När skivan tystnat och jag tittar på låttitlarna inser jag att det inte är mycket som har fastnat. Jag kan trots åtskilliga genomlyssningar inte säga så mycket om de enskilda låtarna. Jo, förresten, den sista sexminuterslåten är rätt seg. I övrigt är det jämnt och bra utan toppar. Möjligtvis höjer sig “Beyond the Mist” och “Awake” något över mängden.

Om man har band som RHAPSODY och LABYRINTH som ledstjärnor är det förstås läge att kolla upp HOLY KNIGHTS, men annars är väl inte “Between Daylight and Pain” en platta jag allmänt kan rekommendera. Det är ännu en sådan där skiva som funkar gott för stunden, men som jag inte kommer att gå tillbaka till alltför ofta.