Band: Crazy Lixx Titel: Riot Avenue År: 2012 Bolag: Frontiers Betyg: 6/10 Recensent: Johan Hagengren

Vad fan hände? Det är första tanken som slår mig efter att ha lyssnat igenom CRAZY LIXX senaste giv. Efter att Vic Zino slutat inför uppföljaren till ”Loud Minority” hade säkert många räknat ut bandet. När de sedan följde upp den fräscha debuten med en platta som överträffade den på alla håll och kanter, var det säkert ett par belackare som satte sin Jack Daniels i halsen. ”New Religion” hade starka låtar, klockrent musicerande och framförallt en av de fetare produktionerna jag hört på en hårdrocksplatta på år och dagar. De stora arrangemangen, trycket och just den feta ljudbilden saknas på färska ”Riot Avenue”. Efter att ha läst intervjuer med ende kvarvarande originalmedlemmen Danny Rexon, så var det precis det de var ute efter den här gången. Ljudet skulle bli tuffare, skitigare och enklare och låtarna skulle reflektera detta byte. Antar att det har att göra med vad man föredrar, ungefär som DEF LEPPARD vs. ROSE TATTOO om ni så vill.

Men även om tredje offergåvan från Malmögrabbarna är hästlängder från förra, är jag ändå svag för bandet. Nytillskottet inför förra skivan, Andy Dawson, är en skicklig gitarrist med ett smakfullt spel. Hans melodier och licks kryddar låtarna väl.
Balladen ”Only The Dead Know” är ett fräscht och stämningsfullt tillskott till låtskaran medan stänkaren ”Church of Rock” känns som den givna livefavoriten med ett påtagligt sväng och en störtskön text. Genom charm, en outtröttlig kampvilja och nämnda låtduo, kämpar sig ”Riot Avenue” upp till en sexa. Men efter ”New Religion” var förhoppningarna högre än så här.