Band: Rush Titel: Clockwork Angels År: 2012 Bolag: Roadrunner Records Betyg: 8/10 Recensent: Tomas Lagerlöf

Det finns väl få andra genrer som är så starkt förknippade med konceptalbum som den progressiva rocken. Vartenda band med självaktning har vid något tillfälle gett sig i kast med att på musikalisk väg söka förklara ett tema, en idé eller trosinriktning.  PINK FLOYD har gjort det, IRON MAIDEN och QUEENSRŸCHE likaså. Nu har turen kommit till powertrion RUSH.  ”Clockwork Angels” som handlar om en ung mans vedermödor lär nämligen utgå från såväl Voltaires Candide som litteraturgenren steampunk . Intrigen är på sedvanligt konceptmanér snårig, men som tur är står den inte i vägen för den musikaliska tripp kanadickerna bjuder på. För även om Neil Peart är en utmärkt textförfattare är det (som alltid) musiken som imponerar mest.

Inledande dubbeln ”Caravan” och ”BU2B” behöver ingen närmare presentation, båda har över två år på nacken. Likväl bör det väl poängteras att båda är högst representativa för hur ”Clockwork Angels” i mångt och mycket låter; tung, (ofta) tempostark och förhållandevis rak. Med andra ord en naturlig fortsättning på 2007 års ”Snakes & Arrows”, utan att för den sakens skull kopiera konceptet.

”Clockwork Angels” är framför allt en mer sammanhållen skapelse än sin föregångare. Här finns inte plats för instrumentala klängväxter eller tjugominuter långa epos (var i och för sig länge sedan nu), istället tolv låtar som i det närmaste hakar i varandra och formar en enhetlighet utan stråk av jämtjockhet. Det är imponerande.

Lika imponerande är Nick Raskulineczs oklanderliga produktion, där basen ges en framskjuten plats i ljudbilden, eller det faktum att Neil Peart improviserat fram sjuttiofem procent av trummandet och satt det i en tagning. Men även Alex Lifesons precisa och träffande gitarrspel förtjänar ett omnämnande. Det (alldeles för) korta ruffiga solot i ”The Anarchist”, samspelet mellan gitarr och sång i ”Carnies”, de smygande tonerna i ”The Wreckers” är bara några exempel. Höjdpunkterna är över huvud taget många.

Huruvida ”Clockwork Angels” kommer att etiketteras under begreppet ”klassiker” lär framtiden utvisa. Två saker vågar jag dock fastslå: med ”Clockwork Angels” har RUSH gjort sitt starkaste album på länge och det hamnar med största sannolikhet på min topp fem när året ska summeras.