Band: Accept Titel: Stalingrad År: 2012 Bolag: Nuclear Blast Betyg: 7/10 Recensent: Stefan Lejon

När nyheten om att ACCEPT återförenats utan Udo Dirkschneider först basunerades ut blev nog många med mig: a) ganska förvånade och b) mycket besvikna. Alla mindes förstås bandets första försök att klara sig utan Dirkschneiders raspiga pipa och det slog knappast väl ut. Skulle vi få oss ett nytt debacle ala "Eat the Heat" till livs? En snabblyssning på nye vokalisten Mark Tornillos åttiotalsakt TT QUICK gav knappast några större förhoppningar. Farhågorna var således många...men ack så fel det skulle visa sig att vi alla hade. "Blood of the Nations" var inte bara en värdig comeback utan en platta som faktiskt kunde mäta sig med ACCEPTs allra starkaste plattor från åttiotalet. En "Balls to the Wall" för tjugohundratalet rent av! Den lille kamouflerade köttbullen beklagade sig i någon intervju kring släppet och sa att skivan förvisso verkade helt okej men att det kanske inte var så konstigt då gitarristen Wolf Hoffmann och basisten Peter Baltes haft 15 år på sig att komponera låtarna. Han menade att bandet knappast skulle kunna följa upp med en lika stark platta som måste skrivas under press. Nu är det alltså upp till bevis och med "Stalingrad" visar det nya ACCEPT att "Blood of the Nations" inte var någon simpel lyckträff. Det ska dock sägas direkt att skivan inte når upp till samma höjder som sin föregångare. Vi får således ingen ny "Balls..." eller "Metal Heart" att sätta tänderna i; väl dock en platta helt i klass med "Russian Roulette" och "Objection Overruled" och det funkar hur bra som helst för mig. Rent musikaliskt är det faktiskt också dit tankarna vandrar. Amerikanen Tornillos andra platta med de tyska giganterna är lite softare, lite mer streamlinad och betydligt rakare.

Det saknas absolut inte toppar på "Stalingrad". Det episka titelspåret; ettriga öppningen "Hung, Drawn & Quartered" och allsångsvänliga "Against the World" håller absolut toppklass och ytterligare ett par spår förtjänar höga poäng. Det som drar ner betyget något denna gång är att det även smugit sig in några dalar. Aptrista "Hellfire" och stela "Twist of Fate" skulle båda ha lämnats därhän och då kvarstår alltså bara åtta låtar som håller måttet. Lite fattigt faktiskt och möjligen ett bevis på att herr Dirkschneider halvt om halvt hade rätt. Kanske skulle Hoffmann och manskap lagt ytterligare några månader på själva komponerandet för att säkerställa kvaliteten. "Stalingrad" är med andra ord inte någon framtida klassiker från ACCEPT men likväl en stabil utpost i en mäktig diskografi och ett alster som säkerställer bandets status som odiskutabla kungar av teutonisk heavy metal!