Nekromantheon - Rise, Vulcan Spectre (9)
 |
Band: Nekromantheon Recensent: Stefan Lejon |
Förra årets största käftsmäll inom thrashen var tveklöst svenska ANTICHRISTs monumentala debut "Forbidden World". Ett briljant verk som hämtade inspiration från det tidiga 80-talet och om förvaltade arvet till fullo. År 2012 är det så Norges tur att ta över stafettpinnen och frågan är om inte NEKROMANTHEON höjer old-school ribban ytterligare ett litet snäpp. "Rise, Vulcan Spectre" hämtar inspiration ur samma källor som "Forbidden World" och slutresultatet är relativt likartat. Norrmännen doppar dock djävulshornen djupare i den sydamerikanska myllan och tankarna går ofta till tidiga SEPULTURA och SARCOFAGO. Av någon anledning lät alltid de sydamerikanska banden ondast och det är just den känslan NEKROMANTHEON lyckas fånga här. Kanske är det bandets norska rötter som spelar in!? Mord, kyrkbräder och hela den baletten. Det går dock att hitta lika många givna referenspunkter, rent musikaliskt förstås, i såväl Tyskland (KREATOR, SODOM) som USA (DARK ANGEL, SLAYER).
Nu låter det kanske som att detta inte är mer än en lyckad pastisch på tongångar som harvats tusentals gånger förr. "Rise, Vulcan Spectre" är dock så mycket mer än bara en efterapning. Jag har sagt det många gånger förr, men det tål att upprepas; det går ICKE att sätta likhetstecken mellan egensinnighet och kvalitet! Att influenserna är tydliga är inte heller ett tecken på avsaknad av egensinnighet. I fallet NEKROMANTHEON tyder det snarare på att medlemmarna har förbannat god musiksmak och att de sedan lyckas styra upp något eget i häxkitteln är värt en rungande applåd. Det absolut viktigaste är självklart att bandet lyckats styra upp ett starkt låtmaterial som håller i längden. En låt som öppnande "Cast Down to the Void" är inget man slänger ihop på en kafferast. Kvartetten vet hur man pusslar ihop frenetiska thrashriff och minnesvärda melodier och det hörs att det inte handlar om något hafsverk. Du kan ställa "Rise..." jämte storverk som "Please to Kill", "I.N.R.I.", "Eternal Devastation" eller "Darkness Descends" och den tappar noll i trovärdighet och kvalitet. Precis som i fallet ANTICHRIST är jag övertygad om att skivan kommer att hålla ännu när jag bor på ålderdomshem med liggsår och dödsångest. Betygsnian är faktiskt lite snål (!!!), men jag vill gärna avvakta ett par månader innan jag slutgiltigt dunkar in tian i krysset. Skivan växer nämligen fortfarande med varje lyssning och ett dylikt mästerverk kräver tid att sjunka in helt och hållet.
Det är fullt möjligt att årets bästa platta landar redan den trettonde januari.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
