Band: Metallica Titel: Beyond Magnetic År: 2011 Bolag: Universal Betyg: 6/10 Recensent: Stefan Lejon

METALLICAs 30-årsfirande i San Francisco var verkligen något utöver det vanliga.
Glenn Danzig, Ozzy Osbourne, King Diamond och Rob Halford är bara några av de prominenta gäster som besteg scenen. Mindre namnkunniga hjältar från bland annat DIAMOND HEAD, SWEET SAVAGE och ANTI-NOWHERE LEAGUE gästade också och skänkte tillställningen en riktigt skön old-school-känsla. Allt finns förstås att tillgå på YouTube. Att Dave Mustaine och Ron McGovney hoppade in på det sista av de fyra gigen var förstås grädden på moset! I samband med denna nostalgitripp passade bandet också på att plocka fram fyra oläppta låtar ut arkivet. Fyra spår som ursprungligen sattes under inspelningssessionerna för "Death Magnetic" och som nu släpps i digitalt format under titeln "Beyond Magnetic". Vi snackar alltså om låtar som ratades från senaste plattan och som rimligtvis inte håller någon högre kvalitet - eller!? Vi tar det hela låt för låt.

Öppnande "Hate Train" låter snarast som något överblivet från "Load"/"Reload"-perioden. Det är väldigt mycket "Fuel" över hela låten och jag blir genast glad över det faktum att låten utelämnades från "Death Magnetic". Låten i sig är dock helt okej och skulle med fördel kunna användas live även i framtiden. En snabb återblick på liveversionen från 30-årsjubileet visar att det är så låten funkar allra bäst. "Hell and Back" fortsätter ungefär på samma linje med ett rockigt sound som helt saknar de thrashtendenser som faktiskt förgyllde senaste given. Det låter nästan lite stonerrockigt mellan varven och refrängen är hyfsat trivsam. Inget att hänga i julgranen direkt.

"Just a Bullet Away" lånar sedan en grabbnäve tyngd från Tony Iommis hemliga riffgömmor och höjer pulsen rejält. Mest låter det faktiskt som något plockat från danska VOLBEAT - vi snackar alltså übermelodisk metallrock-light. Lite ironiskt kanske med tanke på att VOLBEAT snott som giriga korpar från just METALLICA. Det softa mellanspelet är låtens stora behållning och denna dänga skulle i mitt tycke faktiskt med fördel ha kunnat ersätta träliga instrumentalen "Suicide & Redemption" på "Death Magnetic". Good shit, helt enkelt! Tyngst i sammanhanget är definitivt avslutande "Rebels of Babylon". Här dyker äntligen de kvasithrashiga tendenserna upp till slut och den MISFITS-ljudande refrängen är riktigt jäkla bra. Denna skulle ha suttit som en smäck på senaste fullängdaren och troligen varit mitt favoritspår även i det sammanhanget!

Som helhet är alltså "Beyond Magnetic" knappast att betrakta som något storverk, men den inbitne METALLICA-fanatikern bjuds ändå på fyra spår som ger mersmak. Efter tragi(komi)ska "Lulu" är detta ett välkommet tillskott i diskografin och jag hoppas verkligen att bandet bestämmer sig för att släppa dessa låtar även i fysiskt format.