Band: Nordkväde Titel: Demo Ett Antal låtar: 2 År: 2018 Betyg: 9/10 Recensent: Stefan Lejon
Hemsida: http://www.nordkvade.com E-mail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Det går att göra black metal med nordisk touch på två väldigt olika sätt. Antingen går man all-in på det naturromantiska spåret och öser på med keyboards och akustiska passager eller så köttar man på och låter enbart lyriken minna om forna tider. Balansgången mellan mäktigt och töntigt blir, i mina öron, ofta ganska vansklig när det ska sjungas om runor och vidsträckta skogar. Det SKA då vara mer granskog och varg än blåsippa och domherre helt enkelt. Skaraborgarna i NORDKVÄDE ser tack och lov till att aldrig hamna på vackra blomsterängar i Medelpad.
Deras "Demo Ett" bjuder på blott två låtar men ger ändå en bra bild av vad bandet vill åstadkomma med sin musik. Det är ordentligt genomarbetat och inte på något sätt amatörmässigt. Musiken låter, precis som bandet själva tillstår, ganska typiskt nordisk, med vibbar från BATHORY och DARKTHRONE, men även tidiga DISSECTION i en del partier. Känslan är i slutänden mer rock n'll roll än "modern" black metal. Framför allt så känns inspelningen väldigt proffsig på alla sätt och vis och jag hoppas att det bara blir en demo från bandet. I en rättvis värld borde medlemmarna redan ha mängder av kontraktsförslag i sina inboxar. Personligen håller jag också tummarna för att dessa låtar snarast släpps i sjutumsformatet! Som demo betraktad är betyget snubblande nära tian.
Kalmariterna i DECIDEAD kallar rätt och slätt sin musik för melodisk metal och i sak har de tveklöst rätt. Melodierna står hela tiden i fokus och det tar inte mer än en lyssning innan man utan större svårighet kan tralla med både här och där. Dessa backas upp av tuffa riff med en touch av thrash och en generös dos melodisk döds ala Göteborg, vilket gör att metal-delen i sammanhanget faller på plats. Sammanfattningsvis, för att styra eventuella intressenter rätt, tror jag de flesta skulle kategorisera bandet som någon typ av "core".
Bandet lyckas hur som haver mycket väl med att kombinera ytterligheterna aggression och melodi. Balansen mellan "rensång" (lite) och growl (mycket) fungerar även den bra och bägge varianterna håller hög standard. Oftast brukar det vara rensången som fallerar och blir alldeles för sockersöt, men så är tack och lov inte fallet här. Jag konstaterar, som så många gånger förr, att även den mest melodiska metal vinner på att ha kvar lite skit under naglarna!
Konkurrensen är stentuff inom DECIDEADs valda verksamhetsområde, men med lite uthållighet och jävlaranamma tror jag absolut att snubbarna kan nå ut till en månghövdad publik. Att få åka ut som förband till ett band som SOILWORK, IN FLAMES eller till och med mespropparna i SONIC SYNDICATE skulle troligen göra underverk. Musikaliskt potential har DECIDEAD tveklöst - nu krävs bara lite tur för att bryta igenom sorlet!
Band: Last Legion Titel: Demo #2 Antal låtar: 4 År: 2015 Betyg: 7/10 Recensent: Stefan Lejon
Hemsida: Facebook E-mail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Hela thrashgenren har varit på uppgång under många år nu och ur den svenska myllan har drösvis med bra band lyckats hävda sig gott i den internationella konkurrensen. Det Sverige aldrig lyckades med på 80-talet tar man nu igen med råge alltså!
Skövdekillarna i LAST LEGION satsar knappast på världsherravälde i nivå med METALLICA eller MEGADETH, därtill är man alldeles för aggressiva och råa, men visst ska bandet kunna lyckas nå en respektabel lyssnarskara med sin feta thrash. Kvaliteten är synnerligen hög rakt igenom. Allt från musicerande till produktion är av toppklass och låtarna sätter sig fint. Sången är dock något enformig i längden och skulle vinna på en gnutta variation istället för att bara mala på.
Det jag mest kan sakna är lite fart och flärd. Musiken går mestadels i mellantempo och även om det skänker anrättningen en grym tyngd så saknar jag de hastighetsutbrott som, i mitt tycke, ÄR essensen i thrash. Plattan i botten emellanåt helt enkelt! Bortsett det är "Demo #2" en ytterst skön skapelse som rekommenderas varmt till alla thrashare där ute!
Band: King Malice Titel: 2 Antal låtar: 2 År: 2015 Betyg: 8/10 Recensent: Stefan Lejon
Hemsida: Facebook E-mail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Det har bara gått ett drygt halvår sedan jag hyllade KING MALICE blytunga debutdemo här på Metalcentral. Jag skrev att jag såg fram emot att höra mer och redan nu är de så tillbaka med en finurligt betitlad ("2") uppföljare! Precis som förra gången tycks det vara WARNING, SOLSTICE och MY DYING BRIDE som är ledstjärnorna när bandet sammanfogar sin melodiberikade doom metal. Musiken maler sig sakta in medvetandet och närmar sig ibland ett nästan drone-liknande tempo. Jag upplever det nästan som hypnotiskt och har fler än en gång kört bägge låtarna på om och om igen på repeat i lurarna när jag varit ute och promenerat. Sång- och gitarrmelodierna bär musiken framåt hela tiden och därför känns det aldrig som att killarna helt tappar fotfästet och flummar ut i periferin, vilket är en risk man tar med dylikt upplägg.
I mina öron låter KING MALICE mer än redo för att ta klivet till att ge ut en fullängdare och jag hoppas att något skivbolag får upp ögonen för bandet inom kort. Jag står i så fall först i kön för en vinylutgåva!
D-beat brukar oftast sammankopplas med hardcore/kängpunk och är ett begrepp som har sitt ursprung hos hardcore-pionjärerna DISCHARGE. De tekniska aspekterna i vad som utgör ett d-beat har jag dock noll koll på och det är väl egentligen skitsamma. Varför tar jag då upp detta? Jo, snubbarna i CRAWL kallar nämligen sin musik för just "brutal D-beat death metal" och lägger därmed vikt vid begreppet. Personligen skulle jag enklast beskriva soundet på "I: Serpents" som ett amalgam av Sthlmsdöds ala tidigt 90-tal, NAPALM DEATH och SKITSYSTEM. Sentida IMPALED NAZARENE är också en vettig referenspunkt. Låter det mumsigt? Det är det också!
Bandet bjuder på denna debutdemo på 3 stenhårda låtar som andas aggression och garagegrind. Produktionen är dessutom klockren i sammanhanget - skitig och rå utav helvete med andra ord. Gillar du brutal dödsrens är det bara att hoppa på tåget omedelbart!
Band: King Malice Titel: King Malice Antal låtar: 2 År: 2014 Betyg: 8/10 Recensent: Stefan Lejon
Hemsida: Facebook E-mail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Är ditt liv ett enda virrvarr av stress och hyperaktivitet? Malande doom metal i snigeltempo kanske är lösningen och KING MALICE har receptet för just dig! Nu lät det där kanske ironiserande och tråkigt men det var inte alls min tanke. Denna tvåspårsdemo bjuder nämligen på synnerligen tilltalade tongångar och melodier som känns som balsam för själen. Egentligen är det också bara första låten, "A Burning Fury Towards the Heaven", som maler på likt en bulldozer. I "As the Hellbringer Strikes" svänger det sen betydligt mer. Vi snackar dock knappast någon höghastighetsmetal här heller förstås.
Den förstnämnda är favoriten här och påminner mig ofta om briljanta WARNING. Sångmelodierna åkallar magiska "Watching from a Distance" och det är ALLTID en fördel. Överag låter det väldigt brittiskt och band som MY DYING BRIDE, SOLSTICE och ANATHEMA finns också med i ekvationen.
Gillar du den här typen av malande doom så bör du alltså kolla upp KING MALICE å det snaraste. Jag ser verkligen fram emot att höra mer från dessa snubbar i framtiden!
Band: Psychobrew Titel: Guerilla War Antal låtar: 2 År: 2014 Betyg: 7/10 Recensent: Stefan Lejon
Hemsida: Facebook E-mail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Det är inte lätt att bilda sig en solid uppfattning om ett band via blott två låtar. Göteborgska PSYCHOBREW gör dock sitt yttersta för att övertyga lyssnaren från första sekund. På "Guerilla War" är det devisen 'no rest for the wicked' som gäller! Fullt ställ från första sekund och intensiteten i sig är imponerande!
Detta är betydligt råare och mer hardcore/punk-betonat än THE HAUNTED men det är ändå där mina första tankar hamnar. Lite som SKITSYSTEM möter DISFEAR kanske. Smutsig hardcore/thrash/rock n' roll deluxe. Tappade jag dig där? Tappade nog mig själv också om jag ska vara ärlig. Oavsett genre och referenser är dock denna tvåspårsdemo klart lyssningsvärd och förhoppningsvis något PSYCHOBREW kan släppa i sjutumsformatet framöver. Gillar du rå metallisk hardcore med ett sjuhevetes riv är det här du ska leta nytt!
Band: Seiber Titel: Paranormal Fables Antal låtar: 13 År: 2014 Betyg: 6/10 Recensent: Stefan Lejon
Hemsida: https://www.facebook.com/SeiberBand E-mail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Ibland tar det åtskilliga lyssningar innan man greppar vad ett band försöker att göra med sin musik. I fallet SEIBER har jag lyssnat mig snurrig de senaste veckorna för att få grepp om deras "cyber gothic metal". Egentligen är det väl inte så komplext. I grund och botten handlar det om gotiskt betingad metal med tydliga drag av DEATHSTARS, THE KOVENANT (kring Animatronic/S.E.T.I.), DREADFUL SHADOWS och med ett tilltalande melodispråk. Kärnan i låtarna sätter sig med andra ord ganska snabbt. Det svänger friskt mellan skönsång och vresiga black metal-vrål; mellan softa discobeats och RAMMSTEIN-tyngd. Detta säkerställer också att man vill återkomma som lyssnare, då det alltid finns något nytt att finna i mixturen. Ibland känns det lite spretigt men jag får känslan av att det är barnsjukdomar och således något som kommer att lösa sig naturligt på framtida releaser.
Tilltalas du av ovannämna band är det egentligen inte mycket att snacka om. Detta bör då vara right up your alley!
Band: Zephyra Titel: Kämpaglöd Antal låtar: 6 År: 2012 Betyg: 6/10 Recensent: Fredrik Sandberg
Hemsida: http://www.zephyra.net E-mail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
"Like a badass high five. In the face. With a chair." Nja, fullt så hårda som den (coola) egna beskrivningen av sig själva kan Borås-bördiga ZEPHYRA knappast sägas vara. Detta framgår kanske också av de band man listar som referenser/influenser: tidiga METALLICA, EVERGREY och DARK TRANQUILLITY omnämns. Vad det handlar om är alltså riffbaserad men mollanstruket elegant metal, där frontkvinnan Åsa Netterbrant växlar mellan guttural growl och melodiös rensång.
När det gäller bandets senaste demo, "Kämpaglöd", har jag svårt att avgöra om boråsarna är modiga eller dumdristiga. Säkerligen kan valet av approach ifrågasättas, när ZEPHYRA följer upp den väl mottagna EP:n "First Blood" (2011, producerad av CEMETARY-grundaren Mathias Lodmalm) och en plats på Metaltowns camping-scen 2012 med en egenproducerad, hemmainspelad demo – därtill en trummis kort. Någonstans får man väl ändå lov att beundra deras tro på de egna låtarna, och ivern att få sprida dem, antar jag.
Hur väl faller dristigheten ut, då? Tja, det är lite blandat. Ljudkvaliteten når väl inte riktigt upp till den hos föregående släpp, men det är heller inte att förvänta. Helt klart är i alla fall att det finns potential i låtmaterialet, även om det sett över demons sex spår spretar något i kvaliteten. Refrängerna i "Forced Family" och "Imprisoned Queen" är båda två riktigt, riktigt starka rent låtskrivarmässigt, och det finns en hel del eleganta gitarrslingor och -arrangemang inkilade mellan det thrashiga stackato-riffandet. Sångerskans growl håller klart godkänd klass, medan jag har lite svårare för de här och var förekommande inslagen av uppbackande manlig dito från strängbändarna i bandet.
Det finns två saker jag skulle önska mig för att på allvar vilja ta ZEPHYRA till mitt hjärta. Det ena är ytterligare något vässande på låtmaterialet. Jag förstår att bandet gärna vill behålla sin särprägel med mixen av vän skönsång och lite hårdare passager, men det är i sina eleganta stunder man känns vassast. Följaktligen kunde kanske ett något större fokus läggas på dessa styrkor, utan att för den skull behöva förvandla sig själva till WITHIN TEMPTATION?
Det andra är att jag önskar att Åsa Netterbrant skulle släppa loss ordentligt även på rensången. Till och med de spår jag ser som något svagare (som t.ex. "Pessimist") innehåller ett par riktigt snygga melodier, men ibland får jag intrycket av att sångerskan håller tillbaka en aning, vilket tar ner intrycket. Det verkar finnas en viss osäkerhet som gnager lite, och jag har en känsla av att det finns mycket mer att hämta från ZEPHYRA den dag det kläms i för fulla segel...
Som det nu är landar helhetsintrycket på klart godkänt givet de förutsättningar bandet vald att producera demon under, men på nästa släpp är det upp till bevis – finns det en växel till eller inte?
Band: Ie At Heart Titel: We Will Win Antal låtar: 3 År: 2012 Betyg: 9/10 Recensent: Fredrik Sandberg
Hemsida: http://www.ieatheart.com E-mail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Frågar man de nu Göteborgs-boende (men Linköpings-bördiga) herrarna i IE AT HEART själva, så beskriver de sin musik som progressiv rock med ena benet i det experimentella, och det andra i det ”enkla men vackra”. Som influenser anges MARS VOLTA och tidiga MUSE. Eftersom ingendera akten normalt tillhör mina favoriter, är det med mer nyfikenhet än förväntningar jag tar mig an trions egenproducerade trelåtars-EP ”We Will Win”.
Döm därför om min förvåning när jag faller handlöst.
Produktionen är i stort sett felfri, givet att detta handlar om ett egenproducerat släpp, och även rent låtmaterial-mässigt finns det mycket att gilla: Ljudlandskapet är drömskt, suggestivt och känslosamt till den grad att det nästan går till överdrift, men bara nästan. Intrikata arrangemang, intelligenta små gitarrslingor och funkiga små trumkomp bidrar till att skapa en i sanning progressiv helhet, toppad av en ruskigt stark sånginsats från frontmannen David Linghammar.
Lyssna till exempel på refrängpartiet efter dryga fyra minuter i utmärkta ”Persona Non Grata”, när sången kommer ensamt utan komp – här är det snudd på klump i halsen, och total gåshudsvarning! Även ”We Don’t Belong” är ett påtagligt starkt nummer, och dess närmast jazziga uppbyggnad och framtoning sätter en säregen och charmig prägel på spåret. Vackert värre, och jag kommer på mig själv med att på samma gång tänka på så olika akter som BO KASPERS ORKESTER, svenska pop-bandet FUFFENS, och OPETH.
Avslutande (och långa!) ”Apparatus Smiles” är väl det enda spåret med något av en skönhetsfläck, i och med det lite väl utdragna tysta partiet i mitten, men samtidigt är låten som helhet något mer intensiv och tempostark än de övriga två, vilket utgör en fin kontrast. Därmed har jag egentligen inte särskilt mycket alls att anmärka på IE AT HEART – istället ser jag det som ett utslag av svår kosmisk orättvisa om bandet inte får göra sig ett namn på den progressiva svenska rockhimlen inom kort.
