BLACK CILICE är ett väldigt rangligt black metal-projekt från Portugal, så primitivt att det gränsar till noise och ambient. Senaste albumet "Mysteries" är så rått och underproducerat att det är mer meditativt än något annat. Melodierna är ofta jättevackra, vilket gör kontrasten mot allt annat extra effektiv. Nu har jag äntligen hittat skivan på Youtube.
Har jag gjort reklam för franska PERTURBATOR tidigare? Musiken han gör är inte metal, men den är definitivt inspirerad - om än mest estetiskt - av det.
Den låter som en rekonstruktion av åttiotalets elektroniska actionfilmsmusik, utförd av någon som aldrig var med när åttiotalet verkligen hände (James Kent, som PERTURBATOR egentligen heter, är född typ 1995). Det är dramatiskt, kittlande och helt oemotståndligt för mig som skulle vilja minnas åttiotalet bättre än jag gör.
Nyss visade det sig att ett ännu obetitlat fjärde album är på gång. Pepp!
Trailer nedan, skaffa omedelbart tredje plattan "Dangerous Days" på Bandcamp medan du väntar. Du behöver inte ens betala för dig (men det vill du så klart).
Jag försöker hålla metal och mat separerade i mitt bloggande, vilket förklarar varför det är så tyst här och på min andra musikblogg. Om du gillar att äta, vilket många hårdrockare gör, rekommenderar jag dock ett besök på min matblogg Fett och Gott. Det senaste inlägget handlar om béarnaisesås.
Musik? Jag har inte nog med lovord för nya TRIBULATION-skivan. Årets album, tills vidare.
Nu har jag sett en punkkonsert på KB i Malmö. Vad jag tyckte om den kan man läsa här. Annars är jag mest upptagen med att lyssna på TRIBULATION (recension i Sydsvenskan på lördag), GRAVE MIASMA (växer fortfarande efter två år), George Kollias soloskiva (låter som NILE, vem hade anat det?), PRURIENT (alltid) och, snart, BELL WITCH, som kollega Tony Ernst har hypat stenhårt.
Ja, och så instagrammar jag numera en hel del, men det har ingenting med metal att göra.
Glömmer ju att länka till mina recensioner. Här kan man läsa min avhandling om nya Dödheimsgard-skivan. Utan jazzen, proggen och mycket av sången hade den kunnat vara årets black metal-platta.
RAZOR RAPE från Malmö kan ha den grisigaste grissången någonsin. Det var allt jag ville berätta. Deadlinepiskan viner.
Recenserade KARYN CRISIS GOSPEL OF THE WITCHES i Sydsvenskan nyligen, läs här. Mycket bra skiva, förutom när Karyn försöker rappa i "The Secret".
Dagens promolycka: en rejäl dos sinnesblästrande black/death från polska INFERNAL WAR, som släpper sitt första album på åtta år i april. "Axiom" är titeln, "brutalcatchy" adjektivet jag vill beskriva plattan med.
Smakprov nedan:
Lite sent på bollen här, men amerikanska ELDER gör den bästa stonerdoomrocken sedan, ja, inte vet jag. Gitarrerna! GITARRERNA! Och allt annat också, för den delen.
Tredje plattan "Lore" finns på Spotify, lyssna på den.
Igår var jag i Köpenhamn och kollade på jättemycket metalcore, spelad av gulliga pojkar (samt en EVERY TIME I DIE-gitarrist med imponerande knävelborrar).
Den upplevelsen, på det stora hela ganska angenäm, har jag sammanfattat åt Sydsvenskan. Läs den här.
