Annons

Metallica - Göteborg (Ullevi)

Det ska omedelbart erkännas att inget annat band har betytt så mycket för mig som Metallica. Därför var det kanske klokt av chefredaktören att strängt säga åt mig att försöka skriva en någorlunda saklig och objektiv recension av söndagens konsert på Ullevi. 

Drygt 55 000 personer hade tagit plats på läktare och innerplan när "The Extacy Of Gold" dundrande ut över publikhavet strax före nio på kvällen. Luften blev snabbt elektrisk och urladdningen lät inte vänta på sig när "Blackened" fullständigt exploderade mitt i centrala Göteborg. Jag tror aldrig jag känt sådana vibrationer i en betongkonstruktion som Ullevis läktare utsattes för just då. James Hetfield såg påtagligt rörd ut när han hälsades av över 100 000 armar som sträckts upp i luften. Det här var lika mycket publikens show som Metallicas. 

Från Köpenhamn rapporterades det om att bandets Europadebut några dagar tidigare präglades av uselt ljud och i början svajar det betänkligt även i Göteborg. Det blev dock bättre allt eftersom konserten fortskred. Men visst, arenor av Ullevis storlek är svårbemästrade och ibland lurade blåsten bort ljudet ordentligt. Men det får man ta. 

Denna kväll fick vi fantastiska versioner av "Master of puppets", "Welcome Home (Sanitarium)" och "Leper Messiah". Blytunga "Sad but true" och "Harvester of sorrow" försatt publiken i total lycka. Tyvärr så lyste låtar från "Kill ém all" och Ride the lightning" med sin frånvaro. Visst var "For whom the bell tolls" mäktig och "Creeping death" hade tillsammans med avslutningsnumret "Seek and destroy" en allsångskör som slog det mesta. Men låtvalet från dessa två plattor kändes lite väl väntat och tryggt. 

Hur klarar sig då låtarna från bandets hyllade och utskällda platta "St Anger" på scen då? Ja titelspåret funkade, men inte mer. Den kändes lite obekväm i framförandet och alldeles för tunn om man jämför den med studioversionen. "Frantic" däremot blir ett riktigt elakt monster på scen med sin tic toc-refräng. En klar favorit. 

Så ska jag sammanfatta kvällen så kan jag för min egen del säga att jag är mer än nöjd. Metallica är och förblir Gud i mitt liv. Ska jag vara kritisk någonting så är det väl att låtvalet var aningen fegt. Jag vet att de spelat betydligt intressantare stycken så som "Dyers eve" och "Metal militia" tidigare under denna vår. Men det ligger väl i situationens natur att välja sådant som passar arenarockens koncept bäst och det kanske är mitt eget fanatiska Metallicaintresse som talar. Men Metallica bevisar en sak och det är att det idag är ett av världens bästa liveakter. Alla kategorier! Lägger man ihop det med upplevelsen som helhet så är det enda ord jag kommer på som bäst beskriver kvällen detta: Monumentalt!

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.