Att sparka in en öppen dörr
Rockjournalistik byggde denna vackra kropp: antalet skivrecensioner som fötts på gymmet eller i löparspåret under åren borde vara tresiffrigt. Att mina magrutor inte syns som på Satyr beror på en omåttlig aptit som ständigt försöker dekonstruera samma kropp. Det är som ett tidvatten av fett och muskler.
Fast de senaste månaderna har iPoden inte följt med som den brukar, mest för att öronsnäckorna blir svettiga och faller ut mellan varje övning. Men nu måste jag skärpa mig. Långvarig exponering för gymradion NRJ ("Hit music only"!) lär väl orsaka på sikt vad strypt syretillförsel i hjärnan gör på några minuter. Att gnälla på reklamradio känns så tröttsamt och förutsägbart att jag borde låta bli, men just nu måste undertrycket ventileras i hälsosyfte.
Gårdagens pass tycktes bli ovanligt smärtfritt: inga Black Eyed Peas, ingen Bruno Mars "Just the Way You Are", ingen Flo Rida med David Guetta och inte Shakiras idiotiska fotbollslåt (Afrika är den enda kontinent som fortfarande är okej att betrakta som en homogen klump).
Daniel Adams-Rays "Gubben i lådan" får mig åtminstone inte att för alltid vilja flytta till en urskog där trädsus är det närmaste man kommer musik. (Att jag kan rabbla de här namnen är illavarslande. Det är verkligen hög tid för detox.)
Lagom till stretchingen kom låten som hörts varje träningspass i en månads tid och som påminner om att egen musik absolut måste medtagas nästa gång. Jag pratar förstår om Pinks oundvikliga "Raise Your Glass", den mest forcerat hattrullande partylåten sedan "Get the Party Started".
Jag vill inte bli irriterad på något så futtigt som en låt jag lätt kan undvika att lyssna på, men AJHGAJHGRJHA)=¤("P#"?=#)=`?"-. Ja, något i den stilen. Det blir inte automatiskt fest för att man sjunger att det är fest och någon rock'n'roll dyker inte upp i den här gapiga och mekaniskt antispontana produktionen för att man frågar efter den (som Pink gör i en vers).
Låtens tveklöst mest puckade ögonblick är när den rumlande sångerskan gör en förbluffande upptäckt och utbrister "Shit, my glass is empty!" med all sin skådespelartalang. "That sucks", konstaterar hon om möjligt ännu mer teatraliskt, som om det var ett problem - i synnerhet för en multiplatinasäljande popstjärna - mer svårlösligt än Israel/Palestina-konflikten.
En text som den här göder nog bara Pink-monstret ännu mer, men det känns bra att ha skrivit av sig. Nästa gång följer iPoden med, laddad med de gamla vanliga gymfavoriterna: ANAAL NATHRAKH, RAGING SPEEDHORN, FUNERAL MIST och BRING ME THE HORIZON.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
