H.E.A.T - Freedom Rock (8)
| Band: H.E.A.T Titel: Freedom Rock År: 2010 Bolag: Stormvox Betyg: 8/10 Recensent: Neven Trosic |
2008 släppte de det smått perfekta retromelodiska soundtracket till den kommande sommaren - 2010 gör upprepar de bedriften! Huvudstadens stoltheter H.E.A.T bevisar med andra ord åter hur förnämligt medryckande 80-talshårdrock kan låta idag i händerna på ett gäng duktiga låtsnickrare. Deras andra album är ett minst lika givet köp som den lysande debuten och mycket mer än så behöver du som uppskattade denna varmt egentligen inte veta.
Men för den som till äventyrs ändå undrar angående en sådan sak som eventuella skillnader mellan det färska verket och förstlingsalstret: Även "Freedom Rock" bygger givetvis på den utsökta kärnan av storheter som klassiska EUROPE, BON JOVI och GIANT, men det går denna gång att ana en ytterligare mognad genom materialet. Musikerinsatserna känns ännu vassare och själva låtarnas strukturer är om möjligt än mer förfinade. Med detta menar jag inte på något sätt att det tidigare återfanns brister i dessa beståndsdelar, tvärtom uppvisade H.E.A.T redan från start en för debutanter ovanlig professionalism och samspelthet. Det är bara det att grabbarna helt enkelt har blivit ännu bättre på de områden de sedan tidigare redan har överglänst många konkurrenter på. Gissningsvis är detta åtminstone delvis resultatet av de senaste två årens väldigt flitiga turnerande.
Låt hända att plattan inte är riktigt lika omedelbar som dess företrädare. Men väldigt snart nog har de gjort sig bekväma i öronen, "Danger Road", singeln "Beg Beg Beg", "Everybody Wants to Be Someone", "Black Night" (med ett trevligt gästande av EDGUYS Tobias Sammet), "Nobody Loves You (Like I Do)", med många fler, alldeles bredvid äldre följeslagare som "Late Night Lady" och "Never Let Go". Åter måste jag påpeka att det känns lönlöst att försöka peka ut ens en halvdålig komposition och åter måste jag särskilt berömma Kenny Leckremos stortartade insats. I min recension av den självbetitlade debuten framhävde jag hans röstmässiga likhet till allas vår Joey Tempest, vilket, trots att det var menat som en stor komplimang, framstår som något orättvist såhär i efterhand. Även om de hyfsat tydliga referensramarna nu som då finns där, rör det sig långt ifrån om en kopia. Kennys utstrålning, omfång och inte minst vokala styrka är helt och hållet hans egen.
I bakgrunden av alla dessa högst positiva omdömen vilar likväl en tanke om att vi ännu inte har fått se och höra H.E.A.T nå sin absoluta konstnärliga karriärstopp. Med två ytterst starka skivor som riktlinje vågar jag mig på en spekulation om att dessa killars magnum opus, det album för vilket de främst kommer bli ihågkomna för i framtiden, fortfarande ligger framför dom. Att påstå att "Freedom Rock" tillsammans med debuten utgör hyggligt sällskap tills dess känns som en underdrift av grova mått.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
