Band: Mastodon Titel: Crack the Skye År: 2009 Bolag: Warner Betyg: 10/10 Recensent: Tomas Lagerlöf

Att få stryk är aldrig roligt, något som Brent Hinds fick erfara under föregående år, då ett handgemäng slutade med sjukhusvistelse, yrsel och åtta månaders ordinerad vila. Men istället för att tjura satte sig Hinds, i ett moln av rök, på verandan och komponerade musiken till 2009 års bästa skiva.
 
"Crack the Skye" är Atlantahuserande MASTODONs fjärde fullängdare sedan starten 1999. Tillsammans med den meriterade producenten Brendan Ó Brien har MASTODON skapat musikhistoria. Det ryktades, i och med valet av producent, om kommersialisering. Lyckligtvis har inte farhågorna besannats. Visserligen är "Crack the Skye" lättare att ta till sig än "Blood Mountain", därmed inte sagt att den saknar den komplexitet och det vansinne som genomsyrade föregångaren. Uttrycket har bara förfinats en aning. Det är så att säga mer "Heart´s Alive" än "Iron Tusk".

Och tanken lär ha varit att göra ett mer traditionellt rockalbum, inspirerat av akter som KING CRIMSON och GENESIS. Självklart kan man finna referenser men "Crack the Skye" låter framför allt väldigt mycket MASTODON. Sju låtar samsas om utrymmet på detta konceptverk om luft, astralkroppar, eter och Rasputin. Lyriken är ungefär lika skruvad som vanligt alltså. Men det är inte där MASTODONs främsta styrka finns, det är i musiken. Liksom tidigare är det utmanande, originellt och progressivt. Återigen lyckas kvartetten få mer att hända i en låt än vad andra konstellationer skrapar ihop på dussintalet plattor.

Brann Dailor säger, i en intervju i Close-Up Magazine (108), att "Crack the Skye" har något beroendeframkallande över sig, och det är bara att instämma. Den sveper in, kopplar grepp och håller dig fast under en resa som är lika omtumlande som njutbar. MASTODON skapar ett universum som är förförande och suggestivt, och för varje ton som tas sugs du längre och längre in. Musiken omsluter både kropp och själ på ett sätt som få album lyckas med. Här handlar det inte om enskilda låtar utan om en helhet där varje komponent är viktig. 
Musik blir inte bättre än så här.