Cradle of Filth - Godspeed on the Devil's Thunder (8)
 | Band: Cradle of Filth Titel: Godspeed on the Devil's Thunder År: 2008 Bolag: Roadrunner Betyg: 8/10 Recensent: Erik Arvidsson |
Kvasi-black metal eller originell extremmetall? Buttricksimage eller smakfull diabolisk look i gränslandet mellan vacker gothestetik och ondskefull svartmetallutstyrsel? Sjunger Dani Filth som en skadskjuten kråka eller har han ett coolt och utstickande sätt att förmedla sin välsmidda lyrik? Ja, meningarna går isär om ett av Englands mest framgångsrika metalband. Personligen blev jag såld på CRADLE OF FILTH redan från start - någon gång runt 1994 - då debutverket "The Principle of Evil Made Flesh" lösgjordes för allmänheten. Redan på den tiden skrev bandet låtar med stor integritet och har sedan dess fortsatt på den inslagna vägen - så frågan om hur "true" eller "untrue" konstellationen är rör mig inte i ryggen. Vad som däremot berör mig är vilken storartad och minst sagt överraskande release engelskmännen klämt ur sig. Efter de rakare, relativt groovy och ibland refrängfokuserade "Nymphetamine" (2004) och "Thornography" (2006) överraskar Snuskvaggan med att återgå till ett överlag hårdare och mer old school- och blastbeatsorienterat sound, ackompanjerat av mer symfonier och körer än någonsin tidigare. Gruppen tar också ett stabilt steg framåt i både produktion, låtförfattande och helhet då "Godspeed on the Devil's Thunder" är både balanserad och finslipad. De relativt intrikata låtstrukturerna lyckas alltid upprätthålla en röd tråd, arrangemangen är smidda i renaste eld, detaljrikedomen är stor och refrängerna är sylvassa men ändå diskreta. Ja, CRADLE OF FILTH har verkligen vässat sina svartblänkande klor och det andas nytändning och hunger rakt igenom.
Pompöst? Absolut. Episkt? Definitivt. Färska albumet är tveklöst en storslagen extremmetall-opera i både text och musik. Med lyrik som genomgående behandlar franske aristokraten och massmördaren Gilles de Rais liv inramat i kraften av metal, orkestrala arrangemang, feta körer, spökaktiga orglar, stämningsskapande syntar och narrationer av Doug "Pinhead" Bradley (mannen från Hellraiser som gästat flertalet gånger på CRADLE-plattor) och Dani's egen dotter Luna Scarlett Davey (som inleder och avslutar "Darkness Incaranate") förmedlar CRADLE OF FILTH ett helhetspaket med en känsla som jag inte har hört sedan "Dusk" and Her Embrace" (1996) och "Cruelty and the Beast" (1998). Att peka ut favoritspår på ett så pass välgjort konceptverk är alltid svårt men intensiva och snabba stycken som öppnaren "Shat out of Hell" (nej, det är tydligen inte någon flirt eller parodiering på MEAT LOAFs "Bat out of Hell"), "Tragic Kingdom" och "Honey and Sulphur" hör till de klarast lysande stjärnorna på CRADLE-firmamentet tillsammans med ständigt växande niominutersspåren "Darkness Incarnate" och "Midnight Shadows Crawl to Darken Counsel with Life". Inte heller att förglömma är den avvikande men fantastiska rödvinsstänkaren "The Death of Love". En tvättäkta gothhit som bjuder både livlighet och melankoli på samma gång.
"Godspeed on the Devil's Thunder" är CRADLE OF FILTHs bästa installation denna sida millenniet - utan tvekan.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
