Testament - The Formation of Damnation (8)
 | Band: Testament Titel: The Formation of Damnation År: 2008 Bolag: Nuclear Blast Betyg: 8/10 Recensent: Björn Larsson |
Enligt undertecknad finns tre sorters plattor. Först har vi de plattor som under första genomlyssningen är övertygande, men som när första intrycket lagt sig inte förefaller lika spännande. Vidare har vi plattor som kräver tålamod och uppmärksamhet, kanske till och med ett flertal genomlyssningar, för att sedan bli långlivade favoriter. Kanske förtjänar de till och med den eminenta titeln "klassiker" efter några år. Den tredje kategorin är de plattor som vid första lyssningen känns otroligt lovande men som kräver många lyssningar för att verkligen sjunka in. Den tredje kategorin är jävligt lurig, då man lätt kan tro att plattorna i fråga tillhör den första kategorin och att det förhastade, positiva omdömet är kortlivat - men som i det långa loppet ändå är en missbedömning. Till denna tvetydiga och sällsynta kategori tillhör "The Formation of Damnation" (den fjärde kategorin, dvs kassa plattor, känns överflödig att nämna).
TESTAMENT släppte för 10 år sedan en av världens bästa metalplattor - "The Gathering". Men cancer i ballen och medlemsbyten gjorde att nästa fullängdare fick vänta på sig (om vi väljer att bortse från "First Strike Still Deadly" från 2001, som ju endast är en samling nyinspelningar). Med en återsamlad trupp bestående av originalmedlemmar minus trummisen Louie Clemente (vars huvudsyssla inte varit 'hinkplågeri' sedan han kastade in handduken för 16 år sedan), plus Paul Bostaph (ex-FORBIDDEN, ex-EXODUS, ex-SLAYER, ex-alla andra band du känner till) var det dags för 'the almost big fifth' att bevisa att "The Gathering" inte var resultatet av ren bonnrôta.
Mycket är sig likt på "The Formation of Damnation". Signaturriffen, exaktheten i utförandet och energin är som vanligt imponerande. TESTAMENT har aldrig misslyckats med att framföra sin kraftfulla thrash metal, utan har snarare fallit på mindre minnesvärt låtmaterial - även om en medioker TESTAMENT-platta alltid varit fan så mycket mer intressant än en ok platta med valfritt gäng. Det osar formligen 'the good ol' days' samtidigt som de som vanligt lyckas vara relevanta, mycket beroende på den uppenbara Andy Sneap-produktionen (EXODUS, CHIMAIRA). Här vill jag dock utlysa ett 'men'. Många band kommer i långa loppet lida av Andy Sneaps "magi". Trots att plattan har en klanderfri produktion med feta trummor och sylvassa gitarrer, så kommer resultatet av herr Sneaps thrash-monopol leda till ett smärre 'sunlight-syndrom'. Dvs att precis som att alla death metal-jeppar sprutvomerade över alla identiska produktioner från stockholm under 90-talet, så börjar detta även ske med denna rådande trend. Andy är bra på att få ut kräm ur burkarna, men han är inte bra på att variera sitt sound. Ett säkert kort, för det låter verkligen inte skit - men det tillför heller ingen spänning.
Hur mäter sig då "The Formation..." med förut nämnda "The Gathering"?. Efter ett tiotal genomlyssningar så vill jag säga 'sådär'. Till att börja med så skiljer plattorna sig åt på ett flertal punkter, där tre av dem bär mer vikt än andra. Den här skivan är betydligt mer melodiös, troligen för att skapa en tajtare relation till bandets förflutna och framför allt de två första plattorna. Det är då sannerligen inget negativt, tvärtom! Den andra punkten, som egentligen borde bakas in i punkt 1, är att Chuck Billy slutat 'weeda' och kan sjunga igen. "The Gathering" och för all del "Demonic", var en uppvisning i growl - något som Chuck bemästrar bättre än många överkuckus i death metal-scenen (ett bevis för det är att självaste Corpsegrinder (CANNIBAL CORPSE, ex-MONSTROSITY) nämnt Chuck Billy som en av sina största influenser). Detta tillför mer varierad sång än vad vi är vana vid från TESTAMENTs senaste två utgåvor. Den tredje punkten är gitarrsoloaspekten. Då Alec Skolnick (ALEC SKOLNICK TRIO) är tillbaka, något vi alla gläds över, så finns det anledning att ta vara på det. "The Gathering" var en tämligen solofattig upplevelse, men så är inte fallet den här gången. Eric Peterson (gitarr) provar även på att stå i rampljuset då solopartierna delas broderligt i varje spår, i en sorts IRON MAIDEN-symbios.
När man slutligen räknar ihop dessa aspekter för att försöka komma fram till ett avgörande omdöme, så är det - trots positiva förändringar - svårt att tro att "The Formation of Damnation" skulle kunna nå samma kultstatus som föregångaren. Men att för den sakens skull tro att det här är en skiva som inte håller måttet, är helt uppåt väggarna. TESTAMENT har släppt en av årets hittills bästa plattor. Så enkelt är det.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
