Band: Sabaton Titel: Carolus Rex År: 2012 Bolag: Nuclear Blast Betyg: 7/10 Recensent: Erik Arvidsson

Det är i djupa vatten och på farlig mark SABATON valt att fortsätta sitt heavy metal-erövringståg konceptmässigt. Men det är också tappert att våga ta sig an en tidsepok och historia som nynazister och rasister så beklagligt delvis lyckats gjort till sin. Man kan ju också tycka det är dumdristigt om man som band vill undvika trubbel med chocklysten media eller trångsynta människor som inte tar till sig vad som egentligen förmedlas. Men SABATON har alltid vågat utmana med explicit krigslyrik och räds tydligen inte denna typ av problem. Om någon ännu inte förstått vad nya albumet ”Carolus Rex” behandlar, så är det alltså Sveriges stormaktstid, denna tids konungar och deras soldater, karolinerna, med sina blå rockar och gula foder. Vad som gör skivan än mer utmanande är att den, förutom att släppas med engelsk text, även finns tillgänglig med svensk lyrik. Ofrånkomligt kan man inte låta bli att tänka på diverse nationalistiska eller fascistiska band när Joakim Brodéns hesa stämma rasslar fram texterna på modersmålet i stil med ”Jag ger mitt liv för mitt fosterland”. Men för SABATON är det ett storslaget och fascinerade stycke svensk historia som skall förtäljas som inte har något med hyllningar till Sverige och svenskarnas påstådda förträfflighet att göra. I engelsk variant blir det inte riktigt samma sak, då känns det mest som ett SABATON-album i mängden. För något självklart utstickande musikaliskt eller kompositionsmässigt - i jämförelse med tidigare releaser - existerar egentligen inte. Men visst, skärskådar man verket kan man å andra sidan skönja ytterligare dragning mot det symfoniska, episka och dramatiska - och om möjligt - ännu mer bombasm.   

Det går inte att låta bli att småle när man hör varthän det barkar med första låten ”The Lion From the North/Lejonet från Norden” efter att det korta introt ”Dominium Maris Baltici” avslutats. Det är mer eller mindre samma triumfartade och heroiska extra-allt-tongångar som dundrar ut som på alla tidigare skivors inledningsspår sedan genombrottsopuset ”Primo Victoria” (2005). Men det håller. Man köper det. Det är klockrent och självklart har låten sin egen lilla abrovink. Sina egna diskreta särdrag. T.ex. är ”The Lion From the North” något snabbare än sina andra öppningsbröder. Den är dessutom snabbast på ”Carolus Rex”, då det i övrigt främst är midtempo som gäller. Inte ens någon egentlig ballad står att finna. Men inslag av lugnare art finns såklart och dessa återfinns inte helt oväntat främst i de mer episkt inriktade skapelserna. Personligen håller jag även dessa stycken som favoriter. Det handlar om den oerhört starka och majestätiska ”A Lifetime in War/En livstid i krig”, den orgelinledda ”The Carolean's Prayer/Karolinens bön” samt mäktiga och vemodiga ”Long Live the King/Konungens likfärd”. Men inte heller oförskämt klämmiga ”Gott Mitt Uns”, galopperande och melodiska "Killing Ground/Ett slag färgat rött" eller rytmiska ”Poltava” går av för hackor.

Min personliga uppfattning är att nya släppet är en uppryckning i jämförelse med föregångaren ”Coat of Arms” (2010) samtidigt som ”Carolus Rex” inte på något sätt överraskar - förutom lyrikmässigt då kanske. Hur som helst kommer plattan definitivt inte gör någon anhängare besviken. Lika säkert som kortspelaren med Royal flush på hand tar hem potten, lika odiskutabelt kommer SABATON fortsätta sitt segertåg.