Band: Evile Titel: Five Serpent's Teeth År: 2011 Bolag: Earache Betyg: 7/10 Recensent: Stefan Lejon

Jag har varit ett fan av EVILE ända sedan förstlingsverket "Enter the Grave" landade på skivdiskarna 2007. Kvartettens METALLICA/SLAYER-hybrid imponerade med sin ungdomliga iver och att produktionen var signerad Flemming Rasmussen var skithäftigt i sig. Uppföljaren "Infected Nations" var ännu ett steg i rätt riktning och EVILE började sakta hitta ett eget sound. Sedan gick tyvärr det mesta snett. När jag äntligen skulle få bevittna bandet live i oktober 2009 drog spelningens start ut ordentligt på tiden. Jag gick fram till merchståndet och frågade helt sonika försäljaren om han visste vad det var som dröjde. Svaret, "I think Mike Alexander has passed away", var inte direkt det jag väntat mig. Förvirringen utanför spelstället var total och allt vi fick höra officiellt var att EVILE ställt in men att ENTOMBED och AMON AMARTH skulle köra på som planerat. Att båda banden dedikerade låtar till Alexander skvallrade om den tragiska sanningen som sedermera blev känd. Men nu är det inte bandets icke-spelning i Luleå vi ska snacka om utan deras första alster sedan den tragiska händelsen.

"Five Serpent's Teeth" är EVILEs tredje platta i ordningen och som bekant är det just platta numero tres som brukar visa vad ett band går för. "The Number of the Beast", "Master of Puppets", "Reign in Blood"... listan kan göras lång! Efter två stabila plattor är dock tyvärr inte "Five Serpent's Teeth" skivan som kommer att ta EVILE till den absoluta toppen. Det är ännu en närmast fläckfri installation i diskografin, men återigen saknas the x factor; det där lilla extra som gör en bra skiva fantastisk. "In Dreams of Terror", "Eternal Empire" och "Centurion" är samtliga ypperliga exempel på hur METALLICA borde låta än idag. Med lättnynnade "Cult", semi-balladen "In Memoriam" och riviga avslutaren "Long Live the New Flesh" breddar EVILE också sin repertoar. Ändå blir det lite för slätstruket i slutänden. Ett stort problem är produktionen som är alldeles för snäll och glassig. Det finns inget riv i gitarrerna och trummorna låter mest fluffigt gulliga. Låtmaterialet i sig är det som sagt inget fel på. Här återfinns tio riktigt bra låtar och noll snedträffar. Men nära skjuter ingen hare.

Jag både tror och hoppas att bröderna Drake har ett mästerverk i skjortärmen och att detta kommer inom en snar framtid. "Five Serpent's Teeth" stärker dock ytterligare bandets position som ledande i den nya thrashskolan.