IN FLAMES 9/10

IN FLAMES avslutar festivalen och när de kliver på scenen är det som att livet i övrigt upphör att existera och alla andra band känns överflödiga. Det är här och nu som gäller och man är totalt uppslukad från början till slut. Mäktigare upplevelse får man leta efter. Bandet har alltid varit en väloljad livemaskin, men den här kvällen är något alldeles extra. Medlemmarna känns mer samspelta än någonsin och Anders Fridén är helt enkelt lysande som frontman. Med en stor dos humor och en lika stor portion självförtroende visar han vem som är kungen av Göteborg. Ljusshowen är grymt läcker och de spar verkligen inte på pyrot. Avslutande "My Sweet Shadow" hör man knappt på grund av alla exploderande fyrverkerier. Låtmässigt finns det inte heller mycket att klaga på. IN FLAMES täcker in större delen av karriären i setlisten. Bäst funkar "Trigger", en sanslöst vacker "Come Clarity" och så förstås publikfavoriten "Only for the Weak". Jag skojar inte när jag säger att publiken får piren i Frihamnen att gunga under den sistnämnda låten. Ren och skär magi! I vanliga fall tar jag alla jordens frontmän med en nypa salt när de fjäskar för sin publik, men när Fridén säger att detta är en av de bästa kvällarna i hans liv tror jag honom faktiskt. Det är i alla fall en av de bästa stunderna i mitt liv. Så nära perfektion och en tia i betyg man kan komma tror jag.

NIGHTWISH 6/10

När Tarja Turunen fick sparken från NIGHTWISH ställde man sig förstås lite tvivlande inför bandets framtid, men med starkt låtmaterial och en ny duktig sångerska i skånskan Anette Olzon visade gruppen på förra årets "Dark Passion Play" att de blir att räkna med även framledes. Live funkar det dock inte lika bra längre. De nya låtarna fixar Anette utan problem, men man saknar verkligen Tarjas extra röstdimensioner i låtar som "Dead To This World" och "Dark Chest of Wonders". Vidare ser inte Anette särskilt bekväm ut under de instrumentala partierna, hennes mellansnack är på gränsen till patetiskt och när jag flera gånger om ställer mig frågande till låtvalet kan jag inte annat än att känna viss besvikelse över ett av mina absoluta favoritband. För en gångs skull är NIGHTWISH "bara" bra, men heller inte mer.

AMON AMARTH 8/10

Att besöka en konsert med AMON AMARTH är som att bli överkörd av tåget. Fast på ett positivt sätt. Det där lät ju naturligtvis motsägelsefullt, men det är precis så det känns. Denna Tumbakvintett manglar verkligen sin publik med sin brutala, men ändå melodiska, dödsmetall och det är sannerligen något speciellt med långhåriga män som står på rad vid scenkanten och helikopterbangar som galningar. Fansen är givetvis med på noterna och under publikfavoriter som "Death In Fire" och "The Pursuit of Vikings" uppstår rejäla moshpits. Ett besinningslöst röj, helt enkelt. AMON AMARTH har hittills aldrig gjort mig besviken och lär nog aldrig göra det heller. Fan, så bra!

DARK TRANQUILLITY 7/10

DARK TRANQUILLITY spelar redan 14.30 och vid denna tidpunkt har solen letat sig fram mellan molnen. En inramning som kanske inte är helt klockren för just DARK TRANQUILLITY, men det verkar bandmedlemmarna skita i. Glädjen över att återigen spela på hemmaplan verkar genuin och smittar av sig. Gruppens flitiga livespelande har gjort dem till en vältrimmad enhet. Problemet är bara att de är lite för stabila. Spelningen saknar dalar, men samtidigt når man inga högre höjder heller, utom möjligtvis i "Final Resistance" som är en riktigt grym avslutning.

Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen