Idag gör jag reklam för ett band vars sångare jag är bekant med (han sjunger även i Transubstans-bandet NYMF, vars gitarrists storasyster jag dejtade i tidernas begynnelse, och så vidare).

THE GRAVIATORS alltså. Gammalt, men nytt. Falsetten i nya singeln "Häxagram" är för tjusig! Albumet, "Evil Deeds", släpps den 29/8.

Smålands främsta bidrag till modern metal, KONGH, har precis spelat in sitt tredje album, uppföljaren till 2009 års "Shadows of the Shapeless". Jag hoppas på underverk, eftersom "Counting Heartbeats" från 2007 är en av de bästa svenska metaldebuterna jag vet.

Tjuvkik från studion:

Jag har fått sova säkert sex timmar i sträck i natt. Pepp och livsglädje! Denna flyktiga känsla måste vi fira. Först med THE DARKNESS sanslösa tolkning av RADIOHEADs "Street Spirit".

Och sedan: SLEEP har tagit världens kanske bästa bandbild någonsin.

Morgonens pepp: SPIDERS från Göteborg släpper snart sin albumdebut. Ah, där kom munspelssolot, 2:20 in i "Above the Sky". Bara UNSANE har bättre munspelssolon, men fler band borde helt klart ha just munspelssolon. och fler band borde ha en röst i klass med Ann-Sofie Hoyles.

Pladder, pladder. Här är deras hemsida. Bara att gräva sig vidare.

Alltså. Spelar du i ett band och undrar hur en korrekt biografi ska se ut, läs nedan. Man kan ju inte bli annat än sugen med så målande språk. Och ett band som flyttar från Filippinerna till Costa Rica för att Centralamerika är mer metal? Världsklass! Läs och njut.

***

DEIPHAGO was created in 1989 by Voltaire 666, Sidapa and Royce. The band was inspired by the black metal gods Sarcofago, Sodom, Venom, Mercyful Fate and Hellhammer.

They released their 1st demo on 1991 and is a display of total Hellhammer worship with reigning guitar solos and sick vocals. Demo 91 made Deiphago known to the worldwide underground scene. On 1993, inspired by their contemporaries at that time like Blasphemy, Beherit, and Profanatica they released their 2nd demo, a fast grinding black masterpiece mixed with Morbid Angel solos and sicker vocals as V666 sang in a backmasking way the song “Backmask prayer” and also incorporated Beherit’s demonic whispers on “Hail Mary Innana”. Their demo 93 was labeled “exotic black metal”. Through the next years, Deiphago continued to assault the Philippines while they undergo constant line-up changes. On 1997, armed with a new drummer, they released their 3rd demo – the Pagan sessions. Demo 97’s lyrical concept was homage to the Filipino Pagan gods and included 2 tracks - “Bathala”, the song that incorporated elements of Bathory’s “Hammerheart” and “Uwak”, the song that retains their fast chaotic sound from their previous works showing relentless speed. Demo 97 was only distributed among hand-picked local hordes.

Idag skriver IO om PANOPTICON, som har gjort en skiva som heter "Kentucky" och förenar black metal med bluegrass. Det låter ganska märkligt, tycker jag efter en genomlyssning. Och "spännande". Ska vi kalla det blackgrass? (Ett ord som får mig att tänka på Lemmy och gräsmattor, för övrigt.)

Det här behöver både du och jag lyssna mer på, men inte idag. Idag har jag en omslagsartikel till Close-Up som ska/bör bli mer eller mindre färdig. Och så ska jag prata med PLAGUE WIDOW. Genreexperiment får vänta till en annan dag, men man undrar ju vad det blir härnäst.

Jag håller tummarna för att nästa korsning blir nyahbinghithrash.

Idag fyller Metalcentrals chefredaktör Johan Engström år. Utan honom hade det inte blivit mycket av min blogg, för han ligger på så fort jag hamnar i en svacka. Hipp hipp hurra, länge må han fortsätta!

Det kom som en chock härom dagen: min lyssningstid på Spotify var slut. Vid närmare eftertanke kunde jag i och för sig se det komma lika tydligt som den dagen då mjölken tar slut i kylskåpet, vilket händer med jämna mellanrum.

Den eventualiteten har jag lärt mig hantera genom åren. Jag köper ett nytt paket och så fortgår mjölkdrickandet som om inget hänt. Men slut på Spotify-minuter? Panik! Inget mer gratislyssnande! Vad tar man sig till? BETALAR för sig? Ja, se där en metod som jag har för mig brukade fungera bra i samband med musiklyssnande förr i tiden.

Vilket leder oss fram till årets kanske viktigaste fråga. (Nej, inte om det borde vara fritt fram för sjöfylla eller huruvida kött är en mänsklig rättighet i samband med musikfestival.)

Jag talar om detta ödesval, denna 49-kronorsfråga:

Unlimited eller Premium?

Hej då Philips HP910, tack för våra tio år tillsammans. Ni har förmedlat allt från KRAFTWERK till PORTAL med klarhet och tryck, men med en knäckt och oreparerbar bygel är det inte så skönt längre.

Hej AKG K540! Kan ni förmedla PRURIENT och BESTIAL HOLOCAUST i lika sprudlande hifi som era föregångare? Upp till bevis nu.

Invisible Oranges fortsätter förresten att vaska fram guldkorn. PLAGUE WIDOW är dagens fynd. (Här sitter jag och bloggar i stället för att fila på min URIAH HEEP-recension till Sydsvenskan, men kryptisk dödsgrind är ju roligare än gubbrock.)