Igår avled SLAYERs gitarrist Jeff Hanneman av leversvikt. Borde avsluta den där krönikan nu, men måste kolla låtskrivarcredits på Allmusic en stund i stället.

Och mycket riktigt - vem har vi att tacka för den ondaste SLAYER-låten av dem alla? Just det, Hanneman. Vila i frid, gitarrdemon.

Det här verkar bra: en heltäckande bok om black metal.

Facebook här. Årets julklapp?

Nu: tillbaka till krönikeångesten.

Recenserar ANCIIENTS i dagens Sydsvenskan. Bra grejer (förutom sista låten), fast just nu är jag mer intresserad av om min vildjäst ska få fart eller inte. Har bakat mer än lyssnat på metal de senaste dagarna, i väntan på att arbetet med Close-Up #152 ska sätta igång. Only surdeg is real.

Idag är det Record Store Day, dagen då vi ska visa solidaritet mot alla tappra skivhökare som kämpar vidare och alla artister som fortfarande tycker att en fysisk produkt känns som en lite mer spännande helhet än en Spotifylänk.

Gör't!

Och ska du bara köpa en enda skiva ska du hugga nya GHOST, som tack för att bandet visar just varför det är så viktigt och roligt med bra helhetstänk (och för att låtarna är så löjligt bra).

HIGH ON FIIRE - Om möjligt ännu intensivare.

PORTAAL - Helt i linje med bandets existerande språkbruk.

SATAN'S WRAATH - Ännu argare.

RWAAKE - Hmm, här gör en extra vokal ingen skillnad.

Nej, nu orkar jag inte mjölka det här mer. Vilket betyder att det inte var så himla kul från början, kanske. Fast MANOWAAR, vilken förbättring!

Har precis mailat en text om ANCIIENTS till redaktionen. Bandet hade väldigt kul under intervjun åt min fråga om vilka andra bandnamn som skulle göra sig bra med dubbla vokaler.

Deras förslag: MANOWAAR, OOPETH, IIMMORTAL och SATYRICOON.

Framför allt MANOWAAR framstår ju som ett bra mycket ballare band med den stavningen. Mindre asatrams, mer bestialisk war metal á la IMPIETY.

Annars är ju SLAAYER inte dumt, särskilt med tanke på att det ändå är så fansen brukar uttala det.

En text kvar att lämna till Close-Up #151: en kortis om ORCHID, ett band som måste vara ofattbart trött på BLACK SABBATH-referenser vid det här laget.

Fast den jämförelsen faller mest ut till ORCHIDs fördel om man jämför deras musik med det som SABBATH fått ur sig de senaste trettio åren eller så.

Smarta människor peppar inför andra albumet "The Mouths of Madness" (release 26 april på Nuclear Blast) och trycker på snooze när "13" dyker upp i juni.

Eller? Omslaget till singeln "God is Dead?", som släpps i veckan, ser lovande ut. Med Nietzsche med på ett hörn kan man inte vara helt fel ute.

Dock: ORCHIDs bästa låt är mer Alice Cooper än SABBATH.

Nej, det finns inget bättre band än ANAAL NATHRAKH. Inte dagar när man känner att en titel som "I Wish I Could Vomit Blood On You... People" känns som diskbänksrealism i Peter LeMarc-skolan.

Det hela kan ha med deadlinestress att göra.

Snabb pepp för dagen: alltid lika upplyftande THE BODY släpper snart en ny tolva, "Master, We Perish".

Nu har de gjort en video till en av låtarna. Den föreställer - säger de själva - autentiskt filmmaterial från en utredning av ett massjälvmord.

Äkta eller ej spelar egentligen ingen roll - videon är skapligt kuslig och passar THE BODY som kroppen i liksäcken.

Recenserar GHOST i dagens Sydsvenskan. Aningen sämre låtar, fast bättre presenterade, om man ska sammanfatta helt kort.

För övrigt bör alla spisa New York-trion MORTALS, som just signat till Relapse. (Bandcamp här.) Lite som en sludgeversion av likaledes NYC-bördiga MUTILATION RITES, som också skriver sjuminuterslåtar men öser och svänger järnet.

Läckrast kontrast blir det när gitarrerna ger KYUSS-vibbar i "Final hour" och trion låter både rasande och helt laidback på samma gång.