I dag är det onsdag och det betyder att jag har ynnesten att få ägna 800 tecken åt en väl vald skiva i Sydsvenskan.

Denna vecka: BLACK TRIP, Peter Stjärnvinds totala kärleksförklaring till åttiotalet. Årets, eller åtminstone höstens, hårdrockshype på annat håll, men inte i Skåne. För mycket konservsmak för att övertyga helt, men Joseph Tholls sång är svår att argumentera mot.

Med årsbästalistan till Close-Up definitivt inlämnad måste öronen rensas med allt utom metal. Pitchfork streamar LAUREL HALO och Spotify frestar med ett nytt släpp från VATICAN SHADOW.

Vad mer behöver man? Skulle vara Peter Reinharts "The Bread Baker's Apprentice", ett måste för alla som tar sin brödbakning på lika stort allvar som WATAIN tar sin svartmetall.

Min kära kollega på Bara Metal har idag nosat upp omslaget till IRON DOGS nya album "Free and Wild" och man börjar ana en konsekvent estetik hos de där kanadensarna.

Bilden (som man inte verkar kunna googla sig till; jag fick bara en massa exempel på hur grillad hund ser ut) är en påminnelse om varför hårdrock är så roligt och så tröttsamt på samma gång.

Ur både genus- och kvalitetsperspektiv är det en betydligt bättre idé att lyssna på SUBROSA i stället. Spisa nya låten "Cosey Mo" via Pitchfork. Årsbästalistan nästa!

Lättmjölk, gammaldags mjölk, extra protein-mjölk? Nej, BEASTMILK ska det förstås vara. Finsk postpunkhårdrock som ger starka ben.

Har inte hunnit få tag i hela skivan, vilket gnager mig eftersom deadline för Close-Ups årsbästalistor är idag. Och INQUISITION har jag bara hört en gång. Och bara två spår från TEMPLE OF BAAL. Vad mer har jag missat, tro?

Lyssna via Pitchfork. Got milk?

Nej, herr Puciato sprang inte på våra huvuden. Möjligen gick han på mina nerver när falsetten lät som mest ansträngd. Varsågoda, här är recensionen som hamnar i morgondagens Sydsvenskan.

Recenserade dem när de spelade i Malmö för fem år sedan (hittar tyvärr inte texten i Sydsvenskans arkiv) och kan konstatera att min uppfattning om bandet sväng 180 grader.

Förr brukade jag tycka att allt som lät poppigt och gränsöverskridande var det bästa med bandet. Nu stör jag mig på hur allt sådant mest tar uppmärksamheten från det som gruppen gör bäst: rensar järnet i märkliga rytmmönster. Fast det är förstås bra om vi som lyssnar ska orka göra det i 70 minuter.

APHEX TWINs "Come to Daddy"? Jo tack, den lät tio gånger intensivare än på ep:n. Konsertens höjdpunkt, i den minut den varade. Man ska sluta när man ligger på topp.

DILLINGER ESCAPE PLAN är ett band som inte bangar för att ta en promenad på publikens huvuden. Det har jag sett i något liveklipp med dem och det ser helt vansinnigt ut.

Blir det några sådana utflykter när bandet gästar KB i Malmö ikväll (jag recenserar för Sydsvenskan)? Håll tummarna. En säker orsak till extas är det faktum att APHEX TWIN-covern "Come to Daddy" har slunkit med i setlistan.

Originalet är fortfarande ondast, men det ska bli roligt att höra ändå.

Lajvarrustning av ölburkar? Jo då, det vet festliga RED FANG hur man tillverkar.

Se själv i den skojiga videon till "Prehistoric Dog" nedan. Videor som den har sett till att bandet har nått ut till en massa folk som gissningsvis inte visste att de gillade skäggig stoner/sludge.

Ungefär så resonerar jag i veckans skivrecension i Sydsvenskan och till den texten har jag inte så mycket att tillföra. Jo, kanske att skivomslaget ser ut som MASTODONs "The Hunter" borde ha gjort och att skivan är tuff och bra på precis samma vis som den.

Vad kan vara en bättre anledning att orka blogga igen än att ukulelen - detta hånade instrument - fått en revival tack vare en av metals allra fränaste gitarrister?

Det firar vi med en länk till min Sydsvenskan-krönika om ämnet, tycker jag. Och så en fin liten sång, "Ukulele #5".

Jo, jag lever i all önsklig välmåga. Har bara varit lite för uppbunden av Sydsvenskan, barn och surdegsbörd för att orka blogga. Så vi kör ett uppsamlingsheat med texter att läsa och begrunda:

Jag har recenserat nya BLACK SABBATH (värdelös singel, bra album).

Jag har varit på Sweden Rock och utvärderat KISS, HUNTRESS, AT THE GATES och Jason Newsted.

Och så gjorde jag ett styckschema till festivalen. Inte helt aktuellt, men ganska kul ändå.

Imorgon bör det dyka upp 5000 tecken recensionstext om två nya KISS-biografier i Sydsvenskan. Den ena är läsvärd, den andra inte.

Fullt upptagen med att författa texter till Close-Up #152, men en krönika till Sydsvenskan hinner jag alltid med. Som den här om musiklyssning som en färdighet som kräver träning, precis som matlagning, hovslageri eller hjärnkirurgi.