Band: Deathember Titel: Ignorance Is Bliss Antal låtar: 3 År: 2010 Betyg: 7/10 Recensent: Fredrik Sandberg Hemsida: www.myspace.com/deathemberband E-mail: Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen

Den förhållandevis lättillgängliga dödsmetall Huddingebördiga DEATHEMBER släpper loss kännetecknas av skrikig sång, bra driv och helt okej groove. På den musikaliska kartan skulle jag därför placera dem i närheten av en akt som DARKANE, om än med något fler stackatoriff i sin arsenal. Stockholmarnas demo ”Ignorance Is Bliss” inleds med ”There’s Nothing Called Equality”, vars främsta vapen är en skönt växelverkande sång effektfullt utplacerad över ett energiskt refrängriff – här är det svårt att inte trumma med. Det lite meckigare breaket känns måhända aningen malplacerat, men uppvägs istället av det eleganta lead guitar-arbetet som följer. Spår nummer två bär titeln ”Define Hate”, och inleds med ett ilsket surrande riff. Överlag är låten mer aggressiv och teknisk än föregående nummer. Bandet behärskar även detta uttryck väl, och sången river skönt. Trots det når man inte riktigt samma höjder här, då låten känns mindre originell och därmed heller inte lika spännande. Avslutande ”Trust” blir därför något av en tiebreaker för vilket intryck DEATHEMBER skall göra. Även detta spår drar lite mer åt det brutala hållet, men med något mer fokus på tempo framför meckighet jämfört med ”Define Hate”. Här finns också mer på pluskontot, t.ex. i form av en stark refräng, subtila men snygga leadslingor här och var, samt en tung och effektfull avslutning.

Det sammantagna intrycket av ”Ignorance Is Bliss” blir därför gott. Den tekniska färdigheten hos bandet är god, och matchas i stort sett av en klart godkänd produktion. Jag hade önskat att basen gavs något mer utrymme, men det är också min enda anmärkning. Allra bäst är Huddingekombon i inledande ”There’s Nothing Called Equality”, vars lite rockigare groove bär en tydligt personlig prägel och särskiljer bandet från många konkurrenter. Övriga två spår är helt okej de med, men sticker inte ut nämnvärt mycket. Mitt råd till bandet blir därför att utveckla konceptet i det inledande spåret, så kan de vara något riktigt vasst på spåren.

…åh, och så var det en sak till. Jag gillar visserligen den kreativa ordleken i bandnamnet, och visst ser det snyggt ut i skrift: DEATHEMBER. Tyvärr funkar det inte lika bra när man väl säger det högt – då låter det nämligen enbart som om man försöker säga ”December” men läspar… När det där skivkontraktet som säkert dyker upp så småningom väl hamnar på plats, kan det alltså vara läge att överväga ett namnbyte.