Band: Elvenpath Titel: Spyrol Antal låtar: 3 År: 2007 Betyg: 4/10 Recensent: Erik Arvidsson Hemsida: www.elvenpath.com E-mail: Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen

Det finns två primära faktorer till varför "Spyrol" endast tilldelas en fyra i betyg. För det första har dessa Frankfurt-power metallare varit med i gamet sedan 2001 och redan släppt två självproducerade demo-CDs ("Demo 2002" och "Gateways"). Av denna anledning förväntar jag mig ett något mer moget och utvecklat sound än det som strömmar ut från högtalarna. Det som ljuder nu är andra klassens power metal utan någon större finess och tilltalar förmodligen endast militant fanatiska anhängare av genren. Andra stora akilleshälen är vokalisten Tim Zahn. En herre vilken är en stor bidragande faktor att helhetsintrycket känns amatörmässigt. I grund och botten har han en ganska skön och lätt hes stämma, men det fundamentala problemet för honom är att hålla tonerna helt rena. För att kompensera denna brist sjunger han försiktigt och spänt och intrycket blir tyvärr då därefter. Den tunna och skärande falsettsången som dyker upp då och då gör inte saken bättre.

"Spyrol" består av tre ganska långa spår vilka alla är hämtade från en redan färdiginspelad fullängs-CD som ligger och väntar på att bli anammad av något skivbolag (skulle jag våga mig på att gissa på ett bolag skulle det nog bli italienska Underground Symphony vilka brukar ha en förkärlek till ungefär den stil ELVENPATH representerar). Inledande "Burning Skies" är en snabb power metal-utflykt innehållandes både dubbelkaggar, galopprytmer och en hyfsad refräng. Tyvärr klarar den inte bära upp hela 8 minuter på sina axlar och helheten känns därmed lite utdragen. Efterföljande "Priests of War" är en midtempo-historia som ligger mer åt heavy metal-hållet och vissa riff/komp luktar en hel del MANOWAR och MAJESTY, medan avrundande "Northern Son" är en tio minuter lång episk ballad med en riktigt läcker refräng. Synd bara att det i verserna blir så uppenbart att Zahn är så osäker på sin sång, vilket drar ner intrycket på ett i övrigt bra stycke. Produktions- och ljudmässigt är det godkänt men tyvärr väger inte de positiva sidorna upp de negativa så - ja - mer än en fyra kan det inte bli. Tyvärr ELVENPATH.