Masterplan - MK II (7)
 | Band: Masterplan Titel: MK II År: 2007 Bolag: AFM Betyg: 7/10 Recensent: Erik Arvidsson |
Största nyheten inför släppet av "MK II" är väl få som missat; att mästerlige vokalisten Jörn Lande valt att hoppa av skutan och likaså trummisen Uli Kusch. Stora avbräck kan man tycka spontant, men ersättarna är inga rookies precis. Att ex-RAGE-medlemmen Mike Terrana gör sitt jobb minst lika bra bakom trumsetet råder det väl ingen som helst tvekan om. Men vad som är mer överraskande är hur väl Mike DiMeo lyckats axla norrbaggens mantel. Givetvis når inte ex-RIOT-sångaren riktigt upp till samma nivå vad gäller dynamik och registerbredd som Lande, men DiMeo känns hur rätt som helst bakom micken. Han sjunger mycket övertygande. De kvarvarande medlemmarna Roland Grapow, Jan S. Eckert och Axel Mackenrott har med andra ord gjort ett bra rekryteringsjobb vad gäller att tillsätta de vakanta platserna. Därmed lämnar vi personalgranskningen och beger oss över till hantverket " musiken.
Jag måste erkänna att efter de första genomlyssningarna var jag inte alls imponerad. Känslan av grå massa var mer framträdande än en kollektion av glimmande guldkorn. Nu, ett otal lyssningsomgångar senare har tack och lov den oroväckande grå skepnaden genomgått sin alkemiska process och omvandlats till - om än inte guld av högsta karat - så i alla fall välputsat silver. MASTERPLANs tredje release når således inte riktigt ända fram. Nu skall det klargöras att mina förväntningar var skyhögt ställda - med tanke på de två praktverken "Masterplan" (2003) och "Aeronautics" (2005) " så albumet har genomgått en synnerligen kritisk och tuff granskning. Men hur mycket jag än vill och önskar är inte "MK II" fullt så stark som sina föregångare trots att allt naturligtvis genomförs med passion, precision och professionalism. Det känns musikaliskt homogenare än någonsin och melodikänslan är överväldigande men låtkvaliteten är stundtals något svagare än normalt. Detta innefattar dock inte överraskande hårda dubbelkaggekavalkader som "Warrior's Cry" och "Masterplan" (en av de fetaste låtarna bandet spottat ur sig) eller snygga midtempospår som "Keeps Me Burning" och "I'm Gonna Win" vilka gör mig rent euforisk. Vad gäller övrigt utbud ståtar de flesta spår förvisso med solklara G men är inte heta nog för att föräras med VG.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
