ShadowQuest - Armoured IV Pain (7)

Band: ShadowQuest
Titel: Armoured IV Pain
År: 2015
Bolag: Egensläpp
Betyg: 7/10

Recensent: Erik Arvidsson

SHADOWQUEST och deras jungfru-release ”Armoured IV Pain” kommer inte skriva om kartan över hur power metal skall låta. Originaliteten lyser bländande med sin frånvaro. Det ligger dock ingen värdering gällande kvalitet i detta påstående, utan dit jag vill komma är att gruppens tonkonst är väl beprövad och inkörd av ett otal andra metallgäng sedan långt tillbaka. En grupp som bl.a. poppar upp i skallen under resan genom repertoaren är STRATOVARIOUS. ”Last Farewell” och ”Live Again” skulle lika gärna kunnat vara starka midtempo-dängor på någon av finnarnas plattor och likaså den snabba dubbeltramps- och gitarrsolo-duellerande historien ”Reach Beyond the Dream”. Det hör också till historien att STATOVARIOUS fd-bassist Jari Kainulainen innehar medlemskap i sextetten. SHADOWQUEST är på sätt och vis ett kändisband light, men ex-medlemmar och medlemmar från konstellationer som MASTERPLAN, WHITERSCAPE, BLOODBOUND, SHINING(!), SINERGY, DIONYSUS, SAINT DEAMON, etc. Grundaren, motorn och primära låtskrivaren Ronny Milianowicz har bankat skinn i de tre sistnämnda akterna och man kan definitivt skönja DIONYSUS och SAINT DEAMON i hans nya sammanslutning också. En vind av HELLOWEEN, GAMMA RAY och EDGUY sveper också genom kompositionerna liksom en lätt bris av JUDAS PRIEST. Som avslutningsspår och hyllning till idolerna tolkas för övrigt klassiska ”Freewheel Burning”. 

”Armoured IV Pain” är som sagt ett av dessa album som inte trampar upp nya stigar uti metallens fascinerande värld utan vandrar genom bekanta scenerier, men oj vilken urstark låtarsenal som avfyras. SHADOWQUEST är tveklöst en delikat godispåse för gemene fan av melodisk power metal. Plattan är ytterst välproducerad och har en stor och modern ljudbild med genomtänkta arrangemang som innefattar en hel del syntar. Det andas professionalism ut i fingertopparna. Skivan slår sällan över till att vara aggressiv men det spelas stundtals riktigt snabbt och att de tunga riffen är talrika. De elva - mestadels refrängstarka - spåren placerar sig utan undantag på den övre halvan av sinuskurvan, där kompositioner som nästan poetiskt snygga hyllningen till midnattssolen ”Midnight Sun”, tillsammans med mäktiga och mörka ”Take This Life” och klockrena up-tempo-dängorna ”Blood of the Pure” och ”All One” samt tunga ”We Bring Power” seglat upp som klarast lysande stjärnor. Att BLOODBOUNDs Patrik Johansson och hans varierade pipa presterar på topp gör inte saken sämre. De höga Rob Hadford-aktiga tonerna han tar till i vissa spår framkallar nära nog rysningar. En mycket bra start från ett band som egentligen inte erbjuder några direkta överraskningar utöver det viktigaste - överraskande starka låtar. Och det är väl många gånger tillräckligt? 

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.