Annons

Kenn Nardi - Dancing with the Past (8)

Band: Kenn Nardi
Titel: Dancing with the Past
År: 2014
Bolag: Divebomb
Betyg: 8/10

Recensent: Stefan Lejon

En dubbel med 28 (!!) låtar. Då måste det väl rimligen handla om mängder av korta intron, outron och udda mellanspel...eller? Nej, när Kenn Nardi, mannen bakom legendariska ANACRUSIS, återvänder till hårdrocken så slår han på stort. Proportionerna är episka. Snittlängden på låtarna som bjuds ligger nämligen på 5-6 minuter och således hamnar den totala speltiden kring 2 timmar och 30 minuter. Episkt var ordet.

Den som lyssnat in sig på nämnda ANACRUSIS kommer i mångt och mycket att känna igen sig även här. Stora delar av materialet påminner starkt om ANACRUSIS "Manic Impressions" från 1991 och dess uppföljare, bandets svanesång, "Screams and Whispers" (1993). Faktum är att stora delar av materialet skrevs för en tänkt comeback. När denna föll igenom tog Nardi istället sig an låtarna som solo-material; han samlade ihop idéer från de senaste två decennierna, skrev nytt och voila, "Dancing with the Past" var född! Den stora skillnaden jämfört med ANACRUSIS är att musiken är något rakare och lättare att ta sig an. Det är dock fortfarande ett klart progressivt anslag vi bjuds och variationsrikedomen är påtaglig. Det växlar snabbt mellan komplexa thrash-rytmer, mer streamlinat - nästan poppigt (ve och fasa!) - material och symfoniska tongångar. Ibland tänker jag på ett mer avskalat DIMMU BORGIR då epiken slår igenom ordentligt. Det blir ändå aldrig ostrukturerat eller planlöst och bara det är imponerande i sig.

Att bedöma 2,5 timmar musik i ett svep är nästintill omöjligt. men det mest anmärkningsvärda måste ändå vara den totala avsaknaden av transportsträckor. Jag har förvisso fortfarande bara lyssnat fokuserat igenom skivan från start till slut en enda gång, men inte för att jag ledsnat på musiken utan för att livet förstås kommer emellan. "Dancing with the Past" kunde med fördel ha delats upp i 3 individuella släpp, vilket skulle ha gjort det betydligt lättare att smälta musiken. Personligen försöker jag att se disc 1 och disc 2 som separata entiteter för min egen mentala hälsas skull. Men som sagt, det är praktiskt taget omöjligt att plocka bort låtar då kvaliteten är så hög rakt igenom och då får man gilla läget. Imponerande var ordet!

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.