Annons
Annons
Annons
Annons

Annons
Metalcentrals Bloggar
Annons
Länk till Metalcentrals startsida.
Annons
Annons
Annons
Annons

Them Crooked Vultures - Liverecension från Peace & Love Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Tomas Lagerlöf   
2010-07-04 21:31

Band: Them Crooked Vultures
Stad: Borlänge (Peace & Love)
Datum: 01/07-10
Betyg: 4/10

Recensent: Tomas Lagerlöf

När tre legendarer beslutar sig för att göra en skiva tillsammans borde succén vara given. Inte minst när de tre är Dave Grohl (NIRVANA, FOO FIGHTERS), Josh Homme (KYUSS, QUEENS OF THE STONE AGE) och John Paul Jones (LED ZEPPELIN). Men samarbetet dem emellan som fått namnet THEM CROOKED VULTURES har inte lyckats imponera på mig. Och tro mig, jag har försökt. Den tretton låtar långa debuten låter i mina öron mest som en grå massa utan några som helst nyanser. Det är således med lågt ställda förväntningar jag tar plats framför Utopia-scenen kvart över nio på torsdagskvällen.

Tyvärr besannas mina farhågor. THEM CROOKED VULTURES låter inte särskilt mycket roligare live. Något riktigt sväng infinner sig aldrig. Det räcker liksom inte med att Josh Homme är på ett sprudlande humör (här hjälper en luftballong formad som Lisebergskaninen till), eller att Dave Grohl piskar livet ur trumskinnen. Inte heller räcker det med att John Paul Jones ser osedvanligt cool ut, eller att fjärde medlemmen Alain Johannes (ELEVEN) får några minuter ensam på scenen. Nej, för att engagera en publik krävs låtar. Något som de krokiga gamarna verkade glömma bort när de stod i replokalen och jammade. För det är vad THEM CROOKED VULTURES i mångt och mycket handlar om — jamma. Låtarna flyter allt som oftast ut i långa haranger som med stor sannolikhet är roliga att spela, men inte att lyssna till. Visst, vid ett par tillfällen funkar det. "Scumbag Blues" är skön (men oändlig), "Dead End Friends" svänger på fint och "Mind Eraser (No Chaser)" har en riktigt skön refräng. 
I övrigt blir den dryga timmen mest en löst sammanfogad anrättning av det svårtuggade slaget, vilket givetvis är tråkigt, men föga förvånande. Jag menar Dave Grohl har inte fått något vettigt ur sig sedan "Centuries of Sin" (PROBOT), Josh Homme tappade koncepten i och med att Nick Olivieri lämnade QUEENS OF THE STONE AGE och John Paul Jones släppte sin sista skiva med LED ZEPPELIN 1979. Det räcker kanske som förklaring.

Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen

Senast uppdaterad 2010-07-04 21:34
 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Bäst just nu - maj

Johan Hagengren:
Trixter - New Audio Machine
Tyketto - This Is How We Say Goodbye (låt)
Manimal live på Glada Ankan

Stefan Lejon:
Hypnosia - Horror Infernal
Paradise Lost - Tragic Idol
Exumer - Fire & Damnation

Peter Lindgren:
Accept - Stalingrad
Dragonforce - The Power Within
Paradise Lost - Tragic Idol

Erik Arvidsson:
Accept - Stalingrad
Unleashed - Odalheim
Moonspell - Alpha Noir

Erik Thompson:
Marduk - Serpent sermon
Grand Magus - The hunt
Crystal Viper - Crimen excepta

Neven Trosic:
Jess and the Ancient Ones - S/t
Unisonic - Unisonic
Europe - Bag of Bones

 

Betygsystem

Betygskalan ligger mellan 1 till 10 på fullskivor SAMT demo skivor. EP's och samlingsskivor betygsätts EJ.

När vi recenserar demoskivor tar vi hänsyn till ljudkvalitet, etc då vi vet att en grupp utan skivkontrakt inte har samma förutsättningar som en grupp med kontrakt. En demo kan självklart också få ett högt betyg, MEN ha i åtanke att en demo som får 10/10 inte automatiskt anses vara lika bra som en kontrakterad skiva som får 10/10. En kontrakterad skiva som får 10/10 är en KANON platta, en demo som får 10/10 eller högt betyg i allmänt är en kanon DEMO som vi anser kan vara värd ett skivkontrakt. Har ni ytterligare frågor om detta går det bra att kontakta oss!