Band: Wolf (+ Persuader, In Solitude)
Plats: Sigurdsgatan 25, Västerås
Datum: 24/3 " 07
Betyg: 8/10

Vem älskar hårdrock mer än WOLF? Ja det skulle kanske vara WOLFs egen gitarrist Johannes "Yxan" Losbäck som fem minuter före resten av bandet står på scen och demonstrerar sin astuffa dödskalleförsedda ficka för plektrum som sitter nitad på gitarrens axelband. Sen drar han klassiska riff ur hårdrockshistorien och startar en mindre allsång framför scenen. Han ser lycklig ut.

Mindre lyckligt är det att sångaren Nicklas Stålvind har drabbats av en halsinfektion vilket gör att falsetten för kvällen får sig en allvarlig törn. "Han har fått en synthare i halsen" kommenterar Johannes skadeglatt. Han kraxar sig igenom inledande "Steelwinged Savage Reaper" och gör ett lojt intryck i "The Bite" vilket i och för sig kompenseras av redan nämnde Losbäck som gör ett exemplariskt jobb som körsångare. Och det är väl så ett riktigt bra band fungerar, man hjälper varandra. För helhetsintrycket av WOLF med eller utan halsinfektion är att detta är ett av Sveriges bästa liveakter. Det finns en spelglädje som fler borde ta intryck av. Hårdrock är roligt. WOLF springer runt och gör poser som är som hämtade från bilder tagna 1984 på Donnington Park eller någonstans i Västtyskland. Och där många andra band skulle framstå som lite fåniga i sitt poserande så ser WOLF bara oförskämt tuffa ut. Vad skillnaden är? Jo just glädjen!

Den timslånga spelningen bjuder på ett tvärsnitt ur WOLFs katalog. Bäst är utan tvekan "Evil Star", "I Will Kill Again" (där man tar hjälp av förbandet IN SOLITUDEs sångare Pelle Pestilence som enligt Johannes är mer metal än hela WOLF) och "Children of the Black Flame" där självaste Döden gör entré på scen för att sjunga med bandet. Halvvägs in i spelningen verkar Stålvind ha glömt att han har en bacill i halsen och sjunger (förmodligen) långt över sin förmåga. WOLF gör hela tiden det där lilla extra som gör att jag inser varför jag älskar hårdrocken över allt annat.

När jag åker hem efter spelningen känner jag mig euforisk och glad. Det känns som att våren är här. Öronen ringer av harmoniserade gitarrsolon och riffglädje. Och det är exakt det som gör WOLF så jäkla bra. De förmedlar energin som gör att man orkar leva vidare en dag till!

Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen