Annons

Sworn to the Dark

images/stories/sworntothedark.jpg

Sömn är fienden ()

Recenserar DANKO JONES i dagens blad. Hiskeligt ojämn skiva, som vanligt, med några av de tuffaste ("I Believed in God", "I Don't Care") och några av de mest påfrestande ("Legs", "The Masochist") låtar de/han skrivit.

Jag skulle köpa kommande biografin i stället. Eller hans utsökt fruktiga hot sauce, lämpligt nog titulerad "I'm alive and on fire".

Själv har jag överlevt första dygnet med två barn hemma och känner att just DANKO har skrivit det mest passande soundtracket.

Roliga barntimmen ()

Stopp i bloggmaskineriet? Jo, så går det när man får barn nära Close-Ups deadline, samtidigt som man har en hyperaktiv 1½-åring att ta hand om plus en total ommålning av lägenheten på gång.

Nu har jag så smått börjat andas igen efter helgen. Om bloggen fortsätter gå på sparlåga vet ni varför. För övrigt behöver jag min trygga PRURIENT-filt mer än någonsin.

Punkrock och kaffe ()

På min topp fem-lista över band som borde återförenas: RAGING SPEEDHORN, ett gäng galna, IRON MONKEY-inspirerade britter som mest var intresserade av att föra oväsen och irritera folk men ändå blev den brittiska musikpressens darlings i början av 2000-talet.

Att de faktiskt lyckades hålla ihop i tio år och få ur sig fyra album framstår som ett smärre under när man läser gitarristen Gareth Smiths (nu i VICTIMS) turnéminnen på bloggen Punk Rock And Coffee.

Nu har han börjat beta av anekdoter från deras vändor i USA. "Skräckblandad förtjusning" är nog det uttryck som kommer närmast vad jag känner under läsningen.

Tror att alla kids som drömmer om en karriär som rockmusiker borde läsa samtliga inlägg och plugga riktigt hårt till nästa högskoleprov.

SPEEDHORN kommer förstås aldrig att återförenas, men det grämer mig att jag aldrig fick se dem live - särskilt nu när jag läser Gareths anekdoter. Vilket magiskt helvete det måste ha varit.

Bisarrt skronk ()

Dagens upptäckt: någon på ANAAL NATHRAKHs feja föreslår att de ska turnera med ett band som heter WHOURKR. Nyfiken blir man ju på ett sådant namn, och med rätta: det visar sig vara en dansk-fransk duo som stoppar grindcore i en digital köttkvarn och gör... ja, jag vet inte riktigt vad med det som kommer ut.

Mer "intressant" än jättebra kanske, men lyssna gärna på senaste skivan "4247 Snare Drums" här. Låter inte riktigt som något annat jag hört, förutom den MORTICIAN-gurglande sången (som är en stor del av behållningen när den hackas upp i duons datorer).

Saxofonen i "Gastro-equestre" är inte dum heller.

Charter ()

PRIMORDIALs sångare AA Nemthanga har inte så mycket spännande att säga i intervjun som IO publicerar idag (inte hans fel, eftersom alla frågor handlar om USA-turnéer och är komplett ointressanta).

Men en bra sak tipsar han om: BLACK TRIP, ett band med trummisen Peter Stjärnvind (KRUX, NIFELHEIM) på gitarr. Album, nu!

Rens ()

Grovrengöring från Sacramento. Nu vore det förstås trevligt om de här tomtarna ville svara på mina mail.

Målsökande annonser ()

I en sidopanel med reklam i min gmail:

"Hårvård - Fri frakt

Hos oss hittar du ett stort utbud på Professionella hårvårdsprodukter"
För att mina mailkonversationer innehåller en massa hårdrock och jag därmed antas ha en massa hårdrockshår att headbanga med?
I så fall behöver Google finjustera sina inställningar. Om de verkligen hade koll på det jag borde de kunna räkna ut att jag är nästan kalrakad med helskägg, så som sludge/doom/black metal från Brooklyn-profilen föreskriver.
Förslag på lämpligare reklam?
Klicka här. Produkter av den typen borde inkluderas med förhandsbeställningar av nya NEUROSIS-plattan.

Brittiskt stål ()

ANAAL NATHRAKH måste vara mitt mest spisade metalband de senaste fem-sex åren. Allt föll på plats med andra albumet "Domine Non Es Dignus" (2004) - grindfrenesin, misantropin, de klatschiga refrängerna, de intellektuella referenserna (som får mig att känna mig jättesmart, trots att jag sällan har en aning om exakt vad det är Dave Hunt ylar om).

Duon har låtit nästan exakt likadant sedan dess. Bara putsat lite på arrangemangen och dynamiken, med precis så mycket variation att även det kommande sjunde albumet "Vanitas" känns som ett av årets mest efterlängtade. Men fungerar metoden för CANNIBAL CORPSE fungerar den för AN också, hur fantasilöst det än kan kännas.

(Förra året släppte de förresten en svinbra cover på THE SPECIALS "Man at C&A", den får mig att ha överseende med mycket.)

Trailern för "Vanitas" (nedan) visar ett sound som vid det här laget är lika karaktäristiskt som SLAYERs, men med en knivsudd nytänkande. Samma som alltid, fast mer och bättre. Duger inte det får jag väl lyssna på WRECK AND REFERENCE i stället.

Man At C&A ()

THE SPECIALS-covern får ett eget inlägg (för bloggstatistikens skull).

Filipino Antichrist ()

"Guitar solos are obnoxious skronk, hurling themselves out of the shadows just to die at your feet."

En lysande beskrivning av ett band jag ska intervjua imorgon.