Recenserade OM i onsdagens tidning (läs här). Det som inte framgår tillräckligt tydligt i texten är att bandet tappar lite på att expandera sitt sound. Det låter förstås bra och förmodligen fanns det ingen annan väg framåt, men lite av poängen med dem har gått förlorad.

"At Giza" är fortfarande deras mästerstycke. Den har så många färre beståndsdelar och väger så mycket tyngre på alla sätt.