Arch Enemy - The Root of All Evil (7)
 | Band: Arch Enemy Titel: The Root of All Evil År: 2009 Bolag: Century media Betyg: 7/10 Recensent: Erik Arvidsson |
Det har gjorts förut. Ta exempelvis ICED EARTHs "Days of Purgatory" (1997) eller varför inte TESTAMENTs "First Sting Still Deadly" (2001). Jag talar förstås om nyinspelning av gammal repertoar. Är låtar från ett bands tidiga karriär en helig ko eller är det legitimt som artist att klä dem i ny skrud utifrån gruppens nuvarande musikaliska kostym? Förmodligen skiljer sig acceptansnivån åt beroende på hur djupt rotade berörda album är hos lyssnarna? TWISTED SISTERs "Still Hungry" (2004) är ett utmärkt avskräckande exempel; en klassiker rör man bara inte - det är dömt att misslyckas. När det gäller ARCH ENEMY aktuella försök är nog utsikterna betydligt godare då ensemblens tidiga prestationer (tyvärr) är något förbisedda - något som väl delvis motiverar releasen av skivan denna recension kommer att behandla.
En annan fundering som poppar upp är hur man som recensent bedömer denna typ av återinspelning? Blundar man för förlagorna och granskar blott nytolkningarna isolerat? Nej, jag tycker inte det. Vi känner alla till att historia lär oss om vår samtid och framtid, och denna visdom känns inte rätt att ignorera ens i ett trivialt sammanhang som en skivrecension. För att återge en rättvis bild av något som har förgreningar i det förflutna får man inte negligera dessa rötter - något som blir högaktuellt på en platta som just ARCH ENEMYs "The Root of all Evil; en samling återinspelningar av valda låtar från deras tre första kreationer "Black Earth" (1996), "Stigmata" (1998) och "Burning Bridges" (1999). Vad är det då som är så unikt med nämnda album förutom det faktum att de är bandets tre första plattor och satt på pränt innan millennieskiftet? Jo, givetvis att vokalisten på den tiden var av hankön (vid namn Johan Liiva, numera i HEARSE). För utöver raffinering av basgångar, gitarrlir, trummor och produktionen generellt, så är det just sången som är den stora differensen. Trots att låtarna i sig är trogna originalet skapas ändå en helt annan aura omkring dem av nuvarande vokalissan Angela Gossows attitydsstinna och aggressiva urladdningar. När man som jag har Liivas mer "flytande" dödsång hårt förknippat till smygklassiker som "Bury Me an Angel" och "Beast of Man" är det inte helt lätt att bli bekväm med dem i senaste tappningen. Men säga vad man vill; det är en grym repertoar som erbjuds och en studie i musikalisk perfektion och briljans. Bröderna Michael och Christopher Amotts gitarreskapader är så fullständigt makalösa att du glömmer bort att andas och rytmsektorn - bestående av Sharlee D'Angelo och Daniel Erlandsson - är även den av finaste kvalitet. Och oavsett favoritsångare, så väcker den taggtrådstuggande damen nytt liv i hårda dängor som krossande "The Immortal", brutala "Transmigration Macabre", den något CARCASS-ekande "Dark Insanity", sylvassa "Pilgrim", den stundtals DEATH-meckiga "Demonic Science", variationsrika och melodramatiska "Silverwing", episka "Bridge of Destiny" och den Göteborgsdödsaktiga "Dead Inside" - för att exemplifiera med ett urval av de totalt tretton spåren.
Hade innehållet på "The Root of All Evil" inte haft några förlagor hade jag med all sannolikhet delat ut en betygsåtta - ja kanske till och med en nia. Men då låtarna redan i första utförandet är klockrena och är allt annat än något att skämmas över frågar jag mig hela tiden; var verkligen de nya versionerna nödvändiga att göra? Var det inte nog med återutgivningarna av originalalbumen som kom för inte så längesen? Så... av respekt för ursprungen blir det "bara" en sjua i slutbetyg.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
