Johan Sjöberg - Token
Kan du ge oss lite bakgrund om TOKEN och en snabb presentation av bandet?
- Vi började runt 1990, när jag skulle spela in en demo och lånade in lite musiker. Vi hade så trevligt så vi blev ett band. På den tiden sjöng jag i bandet. Vi kom till final i en talangjakt, hade skivbolag och manager intresserade, men bandet sprack... mitt i all uppståndelse.
Tio år senare återförenades vi, fast med en ordentlig sångare.
Jag fick inte sjunga längre för de andra, hehe.
Vi spelade in en demo och skickade till några bolag. Fick 2 st. på kroken.
Vi hamnade på tyska MTM. och började med vår 1:a platta...
Har ni några speciella musikaliska influenser?
- Vi har så många (och olika) influenser så det är svårt att säga... men generellt är det många hårdrocksband från såväl 70, 80, 90 som 2000-talet. Vilket säkert också hörs i vår musik. Den är kanske lite svår att sätta i relation till något speciellt band, men man hör vad det handlar om ungefär...
"Punch" är ju er andra platta. Kan du jämföra den med den första plattan för oss som missade den?
- Den första "Tomorrowland" var som ett "det bästa från 80-talet"-platta, en samling låtar med stark 80-talsprägel. På "Punch" har vi moderniserat det hela en aning. Har fortfarande trallvänliga melodier, men har på sina ställen tuffat till soundet. Några som varit inspirerande att lyssna på under inspelningen har varit, Evenescence, Creed, Audio slave och the Rasmus.
Nu låter vi absolut inte som någon av dessa. Men de fanns någonstans i bakhuvudet under hela inspelningen. Det bästa är förstås vår nya sångare Mattias Ahlén, som med sin moderna röst, passat som handen i handsken till vad vi ville åstadkomma. Nästa platta tänker vi pröva ytterligare nya sound på. (Men vi har självklart kvar vår eminenta sångare!) Vi vill gärna förnya oss hela tiden, och inte låta likadant. Enda kravet vi har på oss själva är att det ska vara bra låtar!
Vem skriver det mesta av materialet? (Beskriv gärna skapandeprocessen.)
- Niclas, har haft ett och annat gitarriff med sig i fickan, när vi skrivit låtar. Mattias är ibland med i hela skapelseprocessen och ibland kommer han in lite senare och styr om lite. Micke har haft några idéer som vi andra tagit hand om och förädlat. Själv skriver jag ibland hela låtar, ibland tar jag någons idé och skriver färdigt, ibland jobbar jag tillsammans med någon av de andra. Oftast är jag den som ser till att en låt blir en låt. Många idéer (gäller oss alla) kommer upp vid jam, promenader eller vid kaffepauser...
Har du någon favoritlåt på nya plattan?
- Jag har två favoritlåtar; Sometimes (som jag alldeles själv skrivit både text och musik till) och Mediadoll (som jag och Mattias skrivit, och som för övrigt är ett slag mot alla värdelösa dokusåpor - nej, vi tycker inte om ytlig förnedrings-TV, men många andra gör det och tuggar i sig, utan att ibland kanske fundera på vad det egentligen är - och det är väl lite det som låten handlar om...).
Nåt du känner att ni kunde gjort annorlunda vid inspelningen?
- Ja, massor, men någonstans måste man sätta en gräns.
Man kan skriva på en låt, spela in en låt och fundera och göra om i all oändlighet... sällan blir man helt nöjd. Men kanske är det det som är hela grejen, att hela tiden sträva efter något annat, göra något nytt osv.
Det brukar ju kunna hända en hel del grejer när man jobbar i studion. Nån anekdot från inspelningen?
- Hm... jo, Putte slog sönder ett trumskinn (virveln) och vi åkte för att köpa ett nytt. Tyvärr var de trumskinn han brukar använda slut över allt.
Så vi fick köpa ett annat...vilket medförde att halva plattan har en lite annorlunda klang på virveln, men de e klart - variation kan ju vara bra också, hehe. Sen hade vi förstås en katt - som besökte studion i stort sett varenda dag under hela inspelningen (han verkade gilla det vi gjorde) och vi döpte honom till Lennart, skratt.
Hur promotar ni plattan?
- Skivbolaget sköter en del. Skickar ut promoskivor, videos etc, till radiostationer, TV-kanaler, en del tidningar och websiter.
Men eftersom de har begränsade resurser och många band, så gör vi själva en väldigt stor del av samma jobb. När plattan släpptes jobbade vi väl en
8-9 timmar om dagen i några veckor med att komma på promoidéer, kontakta olika typer av folk osv. Ibland undrar man varför man inte startar eget skivbolag, skratt.
Hur har mottagandet varit så här långt?
- 95 % av alla recensioner vi fått är superbra!
Dessutom har vi fått en Japandeal - skivan släpps även i Japan.
Dessutom håller vi på att förhandla med ett managementbolag som ringt och varit nyfikna på att får jobba med oss. Så nånstans går väl allt i rätt riktning hoppas jag.
Du nämnde tidigare "ytlig förnedrings-TV". Det finns ju en del program som bygger på att hitta nya musikaliska talanger. Hur ser du på musikens inträde i dokusåpan, eller dokusåpans inträde i musiken?
- Ja... du bra fråga. Skulle säkert kunna skriva en hel uppsats om detta.
(Bra att känna till är kanske att jag faktiskt har en fil.mag. i psykologi/beteendevetenskap också...)
Hur som helst jag börjar med "IDOL", ett avskyvärt koncept ur humant perspektiv. Tycker att en stor del av deltagarna (i början av serien) visar på att merparten av folket faktiskt inte har någon självinsikt; de kan inte sjunga, men har förmodligen sitt sikte inställt på "kändisskap" och mindre på att prestera bra - vilket är en följd av dokusåpatrenden i sig "bli kändis och tjäna pengar utan att vara duktig på något". Dessa människor är det förstås synd om, och vissa av dem skulle förmodligen behöva gå i terapi (redan innan de medverkat). Men att sedan exponera dessa för tv-publiken och ge dem kränkande kommentarer, som ges av en jury som förmodligen skulle ifrågasättas av varenda psykolog i hela världen... tycker det är hemskt.
MEN samtidigt förstår jag de duktiga sångare/sångerskor som ställer upp - de har kanske inga andra alternativ, eftersom konkurrensen är stenhård när det gäller att få skivkontrakt annars (jag känner för övrigt en som gått till final). Skivbolagen får gratis marknadsföring i form av programmet och har därmed möjlighet att garanterat sälja några kommande plattor och tjäna pengar på den de signar. För dessa är det en bra affär med garanterad avkastning. Stora skivbolag är oftast inget annat än just företag med ekonomiska intressen, även om många tror att de har konstnärliga ambitioner.
Fame Factory, bygger på precis samma koncept - garanterad avkastning på investerat kapital. Men här har deltagarna möjlighet att tränas till att bli bättre. Och åter är det en chans för de som är duktiga och som har svårt att ta sig fram annars. Man kan förstås inte säga så mycket om de deltagare som får chansen att visa sig. Vissa av dem har förstås ingen genuinitet, utan är endast kändis och mediakåta. Gemensamt för dessa är dock att de lätt blir produktifierade marionetter som har att anpassa sig till vad de som styr vill. Utgångspunkten för det hela är inte vad artisten har att säga utan vad producenten, dvs skivbolaget, etc. vill skapa för att tjäna pengar.
Ett koncept som i och för sig inte är nytt i musikbranschen, men som i dessa sammanhang blir så påtagligt att det helt enkelt känns motbjudande!
Framtiden för musikindustrin då, hur tänker du dig den?
(Skivförsäljning kontra filförsäljning?)
- Tror att folk i framtiden till stor del kommer att köpa enstaka låtar via internet. Att fler artister/band då får chansen att sälja musik trots att de inte har miljonbudgetar i marknadsföring bakom sig. Tror även att detta kan påverka skivförsäljningen positivt; gillar man en låt kanske man går och köper plattan. Dessutom tror jag även att illegaliseringen av piratnedladdningar kommer att gynna skivförsäljningen.
Framtiden i stort för TOKEN?
- Lite gig till hösten, ny platta senare i höst och erövra världen förstås! :-)
Nåt du vill säga till läsarna?
- Hjälp till och sprid vår musik!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
