Nyligen skrev kollega Trosic ett inlägg på sin blogg om vad man kan kräva av ett album för att det ska få full pott. Utgångspunkten för inlägget är en tråd på Sweden Rocks forum. Med nyanserad blick låter Trosic läsaren ta del av hans intressanta resonemang kring ett ämne som vållat ångest och bryderier hos många musikälskare. Diskussionen kan tyckas trivial och navelskådande, men är för de initierade blodigaste allvar (nåja).

På samma sätt diskuteras ju även film. Själva diskussionen ser i stort likadan ut, inte sällan med IMDB: s topplista som utgångspunkt. Det finns dock vissa skillnader medierna emellan. Den antagligen viktigaste av dessa är det faktum att man sällan ser en film mer än en, kanske två gånger, innan man ger den ett betyg. Samtidigt kräver en skiva som får högsta betyg ofta tio, ibland tjugo, genomlyssningar. Visst, en film är vanligtvis längre och rymmer, förutom ljud, också bild (duh), vilket i sin tur ger helt andra förutsättningar. Här kommer inte minst dagsformen att spela in. Låt mig ta ett exempel:

Du kommer hem från jobbet och är svintrött. Av någon konstig anledning bestämmer du dig för att trotsa din sargade själ och ger dig på den mycket långsamma och eftertänksamma Gudar och människor. Vad tror du händer? Somnar? ja antagligen. Inte för att filmen är dålig (det är den inte) utan för att förutsättningarna för att titta på den typen av film är sämsta tänkbara. Men, tänker du, den går ju att se om. Självklart gör den det, men vårt första intryck har ofta en avgörande roll. Därmed inte sagt att det är omöjligt.

Vad krävs då för att en film ska kunna uppnå det högsta av betyg? Inte så mycket om man får tro sentida Roger Ebert. Karl jämställer filmer som Salt och Rango med Citizen Kane (åtminstone om man ser till betyget). Kanske kan han skylla på åldern. Frågan kvarstår. Trosic menar, vad gäller skivor, att helheten är mycket viktig, men att en platta kan innehålla en, kanske två lite sämre låtar och ändå nå toppbetyg. Applicerat på film skulle samma resonemang innebära att en skådis är sådär i en roll, eller att ett par sekvenser är halvdana. Jag köper det.

Samtidigt tror jag att kontexten är viktigare när det kommer till film, alltså var och i vilket sammanhang filmen beskådas. Numera är det förvisso fullt möjligt att få riktigt bra filmupplevelser hemma i soffan, men på den tiden det bara fanns VHS krävdes det bioduk för att den där extatiska känslan skulle infinna sig. Till viss är det så även idag, åtminstone för min egen del.Men nog har jag sett en och annan fullpoängare på hemmaplan.

Den sista frågan torde då handla om vilka filmer som jag är villig att ge högsta betyg. Svar: Vet faktiskt inte, men nedan följer en lista över filmer som påverkade mig mycket när jag såg dem:

Amelie från Montmartre, Apocalypse, Barntjuven, Bennys video, The Big Lebowski, The Big Sleep, Black Swan, Casablanca, Chinatown, Cinema Paradiso, Citizen Kane, Fanny & Alexander, Festen, Funny Games, Gudfadern 1-2, Guds stad, Gycklarnas afton, Hunger, In The Mood For Love, Maffiabröder, No Country For Old Men, Pans Labyrint, Reservoir Dogs, Seven, Station Agent, Persona, Winter´s Bone, Återkomsten.

Dagens filmtips: se ovan.

Graveyard - Hisingen Blues spisades under tiden detta inlägg författades.

Tags: Amelie från Montmartre | Apocalypse | Återkomsten | Barntjuven | Bennys video | Black Swan | Casablanca | Cinema Paradiso | Citizen Kane | Fanny & Alexander | Festen | Funny Games | Gudfadern 1-2 | Guds stad | Gycklarnas afton | Hunger | In The Mood For Love | Maffiabröder | No Country For Old Men | Pans Labyrint | Persona | Reservoir Dogs | Seven | Station Agent | The Big Lebowski | The Big Sleep | Winter´s Bone