Stefan Jarl har gjort många minnesvärda dokumentärer, men frågan är om inte Underkastelsen från förra året är den som drabbar hårdast. I filmen låter Jarl undersöka sitt blod, vilket visar sig innehålla en mängd olika kemikalier. Kemikalier som med stor sannolikhet kommer att finnas kvar när Jarl lämnar jordelivet. Kemikalier som vi alla bär på.
Härpå låter Jarl ett antal olika experter (många tunga namn), världen över, förklara och resonera kring alla dessa kemikalier som vi har runt omkring oss utan att vi vare sig tänker på dem eller kan göra något åt dem. Experterna är rörande överens om att det som idag är ett relativt litet problem redan om några generationer kommer att vara ett av de allra största. De hävdar nämligen att vår generation och de som kommer efter exponerats betydligt mer för kemikalierna än till exempel Jarls generation.
Bilden som målas upp är minst sagt oroande, och även om det blir väl många talking heads och vetenskapliga termer slutar aldrig Underkastelsen att beröra. Allra starkast blir det när skådespelerskan Eva Röse konfronteras med det faktum att hon i och med graviditeten överfört ett otal kemikalier till fostret. Det går inte att ta miste på hennes känslor när detta uppdagas.
Stefan Jarl säger i extramaterialet till Modstrilogin att filmskapande, även dokumentärer, alltid handlar om att skapa illusion. Det handlar om att övertyga den som tittar på att det som sägs åtminstone känns som vore det verklighet. Det lyckas Stefan Jarl utmärkt med den här gången.
