Ibland känns rättvisa i världen som något totalt obefintligt.

Det är svårt för mig att vara av en annan åsikt när nu Mark Reale, gitarrist och hjärtat i US-power metal-pionjärerna Riot, nu tragiskt nog inte längre finns bland oss. En fantastisk musiker vars talang var lika stor som oturen vilken förföljde honom under karriärens gång. Lysande album som "Thundersteel", "Fire Down Under" och "Born in America" borde gott och väl ha räckt för att en plats som hyllad stjärna, för att inte säga legend, på hårdrockshimlen skulle ha varit säkrad. Emellertid blev det inte så i Marks fall, som verkade få finna sig i att vara en lika briljant som underskattad sexsträngshjälte.
Inte för att han och Riot inte skulle ha varit högt skattade inom de tunga kretsarna - det var de av var och en med god smak - men både Mark och bandet förtjänade så mycket, mycket mer.

År efter år publicerar diverse tidningar och internetsidor listor (framtagna på ett eller annat vis) vilka påstås innehålla de främsta gitarristerna. Det var ytterst sällan som man fick se namnet Mark Reale på en sådan lista, i varje fall absolut inte bland de högre placeringarna. Jag gör en tråkig gissning att det inte kommer att bli någon ändring på detta i framtiden. Men å andra sidan så bör det egentligen spela en ringa roll för alla oss ÄKTA musikälskare, om nu Mark någonsin skulle få en upprättelse hos den stora massan som läser och i somliga fall skapar dessa listor. Hans musik skulle för den sakens skull knappast bli bättre och som det råkar vara nu blir den heller absolut INTE sämre.

En evig medlemsrotation, tidigare dödsfall, skivbolagskrångel och mindre pålitliga managers hör till de faktorer som gjorde att Mark och Riot aldrig fick åtnjuta något större genombrott. 2009 verkade så något slags ljus synas i slutet på den mörka tunneln, då den väldigt omtyckta "Thundersteel"-sättningen återförenades och spelade på bland annat Sweden Rock Festival. I samband med detta utlovades en ny skiva från samma manskap och trots att en släng av osäkerhet kring sångarpositionen följde så släpptes äntligen den starka studioåterkomsten "Immortal Soul" under hösten 2011. Dessvärre blev Riot tvungna att hoppa av den planerade Europaturnén tillsammans med Hammerfall, men trots det föreföll en period fylld av optimism vara nära förestående.

Istället gjorde mörkret sitt återtåg, nu mer omfattande än någonsin.

Nej, ibland finns det verkligen ingen rättvisa i världen. En värld som nu får klara sig utan en gudabenådad gitarrist med såväl melodierna som snabbheten vid sin sida och som därtill, till skillnad från många, MÅNGA andra så kallade gitarrhjältar, kombinerade dessa två med bravur och aldrig framstod som det minsta självförhärligande i sina solon.

Det är inte det faktum att Mark var grundaren och bandets ende kvarvarande originalmedlem som gör att jag starkt tvivlar på en framtid för ett Riot utan honom. Snarare är saken den att hans personliga spelstil, där han hade just DET som så många andra gitarrister saknar, kort och gott var hjärtat i Riots underbara musik. Att försöka ersätta en individ av hans kaliber skulle med andra ord vara som att ersätta Tony Iommi i Black Sabbath eller Dimebag Darrell i Pantera. Helt enkelt otänkbart.    

Mark Reales liv blev endast 56 år långt. Som tur är kommer hans livsverk att vara i all evighet.

Vila i frid, Mark och som redan har sagts på andra håll: Shine on, warrior. Shine on.

Tags: Mark Reale | R.I.P | Riot | US-power metal