"Sex säljer" är ett vida känt begrepp som Japan inte enbart har anammat i olika typer av medier, utan troligen även står som upphovsland för. Så när allas vår gitarrfurie Yngwie Malmsteen 1985 släppte sitt andra album "Marching Out" var det inte helt oväntat att landet i fråga valde att köra med en något attraktivare framtoning på plattans framsida än närbilden på en svettig Yngwie med en erigerad Stratocaster i högsta hugg. Eller ja, lite märkligt kan valet allt tyckas vara, då det handlade om att byta ut ett omslag med en musiker som vid den aktuella tidpunkten trots allt inte var att betrakta som något mindre än en gud i den uppstigande solens rike. Men ändå.

Så de japanska skivköparna fick istället följande omslag på sin version av "Marching Out" (bilden är taget från en notbok, men är i övrigt samma som hamnade på plattan):

Det går att ställa flera rimliga frågor kring denna bild. Exempelvis kring hur lång tid det egentligen tog att komma upp med ett koncept som mer eller mindre kan beskrivas som: Brud i baddräkt = sexigt, vit Fender Stratocaster = Yngwie J. Malmsteen, 1+1 = Jepp jepp, där har vi vårt slagkraftiga omslag, gubbar!

Jag undrar dock en annan sak och det är en tanke som obönhörligen dyker upp varje gång jag fäster ögonen vid denna press av skivan i LP-samligen: Är det meningen att en mänsklig hand ska gå att böja på detta vis, i närmare 90 graders vinkel, med handflatan mot knät? Jag har själv försökt posera vänsterhanden på ett liknande vis, bara för att konstatera att jag med största trolighet inte skulle kunna härma modellen utan att bryta ett flertal fingrar.

Är tjejen gjord av gummi eller är hon helt enkelt sjukt vig? Det sistnämnda ter sig inte alls otroligt, men det förhindrar inte att jag får smått ont enbart av att titta på detta omslag.

Gräv ner er, "The Dawn of the Black Hearts" och samtliga Cannibal Corpse-framsidor.

N/P: Riot - Sins of the Father

Tags: Marching Out | skivomslag | Vinyl | Yngwie Malmsteen