... sjunger Jeff Scott Soto ur högtalarna.

Kan tyckas konstigt, men så är det. Min kära mor är en råbarkad självständig kvinna på två stabila ben från Småland. Inte mycket får hennes tårar att rinna. Vi talar om en kvinna som har en vag touch av Tourettes syndrom, blandar in svordomar i var och varenda mening samt kan göra det mesta som en karl kan göra. Är något sönder tar hon passande verktyg och fixar det. Hinder, vad är det?

Men! När jag slängde på en skiva med Axel Rudi Pell för ett par år sedan, då var det fanimej nära. Jeff Scott Soto och Johnny Gioeli lyckas med det omöjliga. I alla fall när det gäller mor min.

Vad jag däremot aldrig har lyckats med är att få med tanten till Sweden Rock Festival. Oavsett hur många av hennes favoritband som stått med i line-upen. Åldern skyller hon på. Phrf! Hon är för fan ungdomligare än jag!

Men i år vore väl det då själve fan om jag inte kan få med henne ner, om så bara över en dag. Hardline är äntligen klara, skitkul! Mr Gioeli gästar i år igen, ska göra mitt bästa för att inte missa honom som förra året. Och mitt allra allra ALLRA bästa för att få med morsan ner rakt i publikhavet :)

Ny man nya musikupplevelser.

Plötsligt strömmar Therion, Placebo och Theatre of Tragedy ut ur mina högtalare. Känns konstigt. Försöker vänja mig. Går sådär. Hoppas på snar bättring. Eller att han rymmer ut ett par timmar om dagen så att jag får spela min gubbrock och annan skum musik ostört.

I veckan drog han med mig till Sticky Fingers för att se Katatonia. Kan inte påstå att jag har hört mycket av detta band innan jag träffade honom. Ett okänt band som uppträder på stället jag uppskattar allra minst här i stan. Gissa förväntningarna. Vilka? Just det.

Tyvärr fick jag ingen möjlighet att uppskatta konserten. Har aldrig varit direkt nöjd med detta uteställe, men veckans visit slår allt. Blev så sanslöst uselt behandlad att jag funderar på att gå vidare med händelsen. Egentligen var det inte mig de behandlade illa men blev minst lika kränkt och förödmjukad.

Istället för att lyssna på vettiga musiker stod jag i ett litet vakuum mitt i folkhalvet och försökte smälta vad som just hade hänt. Kan inte erinra mig en låt från konserten. Gick istället raka vägen ut efter halva speltiden och vägrade helt sonika gå tillbaka.

Med tanke på Nivå-historierna och allt annat man har hört om den här stan vore det intressant om andra hörde av sig som också har blivit fullständigt fel behandlade av Göteborgs vakter. Den här stadens krogar tycks ta lagen i egna händer och tror att de kan göra vad fan som helst. Vakter, detta fantastiska släkte bestående av förvånansvärt stor del idioter med svällande ego. Jag drar verkligen inte alla över en kam, men alltför ofta märker jag var alla fallerande polissökande hamnar i samhället. Där de INTE hör hemma!!

"Så går det när man porrsurfar" sa facebookvännen.

Inget ont om porr, men har utan att ens tänka på snusk lyckats få ett jävla virus i datorn. Argh!

Så. Vad gjorde ni i helgen? En härlig ledig fredagnatt? Öl? Party? Fredagsmys med tacos kanske? Well, lilla Fia blev sittande vid datorn och försökte fixa burkfan. Resultat? Död dator! *morr*

Jag är blond. Jag är tjej. Lycka till med att börja gräva i systemfiler, stoppa processer och försöka radera ovälkomna filer.

Först hände ingenting, sen vägrade bara datorn starta. Gör om, gör fel, gör om, gör fel, gör om, gör lite mer rätt. Kom till sist in i windows i alla fall och lyckades hitta en förbaskat massa trojaner, virus, slängde en drös skit i karantän.... just en sån fredagnatt jag önskat mig efter en tuff vecka.

Nu blir det en stilla väntan tills schemat äntligen bjuder på en lucka så att lilla antinörden hinner shoppa sig ännu en sata-kabel, få in hårddisken hon inte har orkat koppla in, kopiera över allt bråte som samlats och formatera skiten. Det är inte ofta men måste erkänna att jag saknar mitt exex till dataexpert. Han kunde alltid hjälpa mig med sånt här. Suck.

Mitt ex då? Jo, han fyllemessade inatt och bad mig att komma. Förra veckan sa han klart och tydligt att han absolut inte ville ha en relation. Bara ha tillbaka boken jag lånat. Och min nuvarande karl? Han står och fixar frukost i köket och försöker gottgöra gårdagen han lyckades totalförstöra genom att än en gång bli wasted. Fuck.

Dags att sluta med datorer. Virus. Och framför allt MÄN! Gå en avancerad datorkurs, kvinnor kan-grejen, ett enkelt liv i celibat. Låter lika lockande som det där puttrande baconet på spisen gör just nu...

Danko Jones på Pustervik eller Ted på bio? Argh. Dygnet har för få timmar och det finns så jävla mycket att göra!

Lutar åt bio då tvätten inte tycks vilja vara klar i tid till konserten. Inte lär jag vara det heller. Har blivit en riktig tv-uggla sedan jag insåg hur många serier jag har att ta igen efter några månader utan tv i flyttröra. Med andra ord spenderar jag nu all ledig tid sittande på mitt lata arsle i soffan och maratonkollar på True Blood och Sons of Anarchy. Inte blir det bättre av att min tillfälliga sambo tipsar om nya serier titt som tätt.

Men. En intressant sak att spana in på bio. Nightwish goes movie, ser inte alltför jävligt ut:

http://www.youtube.com/watch?v=7Tn_ZgUmUTU&feature=player_embedded

RIS: "Sons of Anarchy".
Man KAN inte avrätta min favoritkaraktär. Punkt. SLUT!

ROS: Com Hem!
Trodde aldrig att jag skulle yttra dessa glädjeord om ett företag jag tidigare har hatat med full force, men tack som fan Com Hem! Hittade ju ett gammalt modem efter flytten som mitt (dåvarande söta numera idiotförklarade) ex vänligen ordnade hit, och efter väl många månader utan internet (läs liv!) fick jag så tummen ur häcken och pluggade in kontakterna. Har man tur fungerar det ju, aight? Så jag ringde CH, undrade om de kanske kunde hjälpa mig att få igång det i veckan eller så... och döm till min förvåning när gamla Bettan-burken började blinka online och det redan efter tio minuter! Inte heller var det segt, hängigt, buggigt och bråkigt som det brukar vara. Klockrent!

ALBUM: ...
Tänk er själva. Hungrig likt en välbegravd utsvulten vampyr som ivrigt skyfflande med bara händer letar sig upp ur graven efter år utan färskt blod och vettig föda... väl upp ovan mark, med jordiga naglar, ivrigt sniffande efter närmaste måltid på två ben... well, det är jag vid datorn efter månader utan vettig uppkoppling. Att då välja ETT album efter så lång tid utan Spotify och Youtube är helt förbaskat omöjligt. Så. Får bli lite allmänna tips istället, för mycket bra finns det. Missa hur som helst inte nya från MUSE. Förbannat bra. Som vanligt. Idag blir det till att spana in Rival Sons senaste, kan omöjligt vara kass. Eller? Slutligen är jag inte heller besviken på Danko Jones och deras "Rock and roll is black and blue". Öser på i vanlig ordning, skön ljudbild och inga direkta överraskningar. Danko densamme. Kanske borde se dem på Pustervik i veckan?

FILM: "The Dictator".
Jag vet, jag vet. Lite efter är jag allt, men va fan... jobbar man som ett svin finns det inte mycket tid för film. Bättre sent än aldrig såg jag hur som helst i veckan denna SBC-rulle och måste säga att den är det bästa jag har sett av Mr Borat. Måste även ge bubblaren "The cabin in the woods" ett fint omdöme också, ty det som skulle vara min "somna in-rulle" var så jävla sevärd att jag helt sonika fick hålla mig vaken hela filmen och missa skönhetssömnen. Dock lätt värt det.

Sitter här och huttrar i den annalkande höstkylan. Fortfarande utan internet. Känner mig lite strandsatt. Men! Inget ont utan en gnutta gott gott i gott-gott.

Har denna veckan lyckats få någon form av sambo. Står hur som helst ett par ica-påsar med kläder i sovrummet, och i badrumsskåpet ligger en tandborste bredvid min. Hur gick detta till? Jobbar tydligen snabbt.

Hur som helst är detta snarkande (men helt fantastiske) åbäke till karl minst lika musikintresserad som undertecknad. Tog med sig en hel kasse med matnyttiga dvd:er i veckan: Monsters of Metal, Monsters of death med flera. Riktigt roligt; efter midnatt var dag när jag halvseg lunkar hemifrån jobbet har jag fått en liten minikurs i metal, parkerat mig i soffan med fötterna i högläge och inhalerat growlande sminkande män. Mmmm!

Samtidigt som jag får tjogvis med ny lärdom har även denna herre hittat oändligt många gamla favoriter i mitt dammiga arkiv, då han tydligen uppskattar att somna in till musik. Har blivit ett par sköna aha-upplevelser, flashbacks från de överjävliga tonåren och många otippade gemensamma favoriter (vem hade kunnat tro att en råbarkad metalkille skulle köa Shakespear's Sister?) Även om jag känner mig gravt handikappad utan fri tillgång till internet, Spotify och ny musik delar jag hans glädje över att hitta tillbaka till förr, när det stundtals var så förbannat bra. Summan av kardemumman: var natt gräver vi djuuuupt bland de gamla mapparna och finner gamla favoriter som vi näst intill har förträngt. Därför blir dagens tips en snabb lista över band/artister som man ALDRIG ska låta ligga och damma alltför länge. Nackdelen nu för tiden är att hjärnan blir korvstoppad likt en bajjamajja på Sweden Rock med alla nya band och snabbt uttjötade hits medan gamla (eller tja, borta från topplistorna iaf) pärlor läggs i förrådet och glöms bort. Som...

* SKUNK ANANSIE - Fortfarande lika skört och vackert
* THE CRANBERRIES - Speciella röster växer inte på träd
* ALICE IN CHAINS - Alltför länge sedan jag plöjde igenom "Dirt" 
* TYPE O NEGATIVE - Gamla tonårsångesttoner som jag helt förträngt. Fortfarande fantastiskt!
* AYREON - "01011001" har väl iaf fyra år på nacken men fortfarande guld vid insomnia

Dåliga nyheter den här veckan. Behöver lite arg musik. Hörde på "X-Factor" (kollar aldrig på tv men tjuvlyssnade lite under förmiddagens sminkning när jag hade dumburken som sällskap i bakgrunden) att hip hop är den nya tidens rock n roll. Så nu försöker jag bli av med min ilska till Eminem. Kan inte påstå att det fungerar, men inser att jag har förträngt hur gött det är. Med lite scrappande och snabba käftar. Med omväxling. En stamkund kom in och tittade förbryllat på mig ikväll när Jay-Z spottade ut ord i bakgrunden. Kanske dags att upptäcka opera också? Ska vara mäktigt har jag hört...

Jag skäms.

Årtal är ju inte min starkaste sida, kan inte erinra mig när jag faktiskt flyttade till Göteborg, men låt oss säga att jag nu har bott här jävligt länge. Låt oss säga... tja... sju år kanske?

Förra året var första gången jag satte foten på Saltholmens klippor. Det får en att undra. Vad i helvete har jag gjort resterande sex somrar? Jobbat så att svetten lackar och suttit hemmat och frenetiskt letat navelludd däremellan?

Skärgården i övrigt har jag inte sett. Smögen, Skagen, say what?

Mitt breda spektrum av uteliv bestod fram till förra året av Rockbaren, Rockbaren, Rockbaren. Piss och spya i fantastisk fusion toppat med trevlig personal och vänliga stammisar. Inget ont om Rockbaren alltså; det var det sunkigaste stället i stan och jag älskade det som mitt andra hem.

Nog för att jag trivdes som masken i jorden men det känns ändå som en viss positiv uppgradering att numera ha en hel gata som tillflyktsort när hemmets kala väggar skriker ovälkomnande och ensamheten ekar. Andra lång. Just gotta love it. Det tog mig bara sisådär sex år att hitta dit.

Jag må vara blond. Jag må vara smålänning. Jag må ha jobbat och deppat bort en stor jävla del av mitt liv. MEN. Seriöst. Varför har ingen sparkat mig i arslet tidigare, greppat mig i nackaskinnet, dragit ut mig i västvindarna och visat vilken fin jävla stad Göteborg är? En smärre by av äckeltiggare (finns inget jag hatar mer än dessa jävla tiggare!), stinklodisar och landets sämsta väder, men ändå. Göteborg <3

Så. I afton är det åter dags. Spräcka ännu en liten orörd mödomshinna. Ytterligare en liten undangömd pärla att pilla upp. Ikväll blir det Trucken. Nasum och Skitsystem. Blir spännande för damen som tycker att Pantera är hårt.

Känner mig lite sådär skönt nykär. Kan inte komma på något ont om den här staden. Vart jag än strosar på mina rosa fluffmoln finner jag enbart nya oaser.

Göteborg <3

(Men återkom om en månad, när uteserveringarna har åkt in, när uteliggarna ska värma sig inne i butiken, när den kalla blåsten får en att tvärstanna vid tröskeln och får en att stanna inne hela dagen och bittert beakta det sketna vädret genom smutsiga fönsterrutor... då har kärleken med största sannolikhet fejdats ut.)

Hade tänkt köra en dag med enbart reggae idag i väntan på Kapten Röd men kunde inte hålla mig när jag såg länken till nedanstående video.

Kommentar? Lika vått inne som ute. (För er som inte känner till Göteborgsvädret kan jag säga att det spöar ner som spik i backen utanför fönstret.) En vacker syn för en rockersingel kortfattat. Låter fan bra också!

As I Lay Dying <3

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=LQSOcuZR4Jc

Imorgon är det fredag. 
Imorgon är jag ledig. 
Imorgon lirar Kapten Röd på Lisebergs stora scen. 
Deras sista spelning för sommaren, taggade som fan. 
Till och med sovmorgon på lördag, det ni!

Ibland är livet fan så mycket bättre än vad det brukar vara.

Be there or be bored!