Är inte människa just nu.

Lyckades med konststycket att slå sönder överdelen till min älskade Don Pedro (eller tja, de hette ju så förr i tiden iaf, men jag hänger på och gör som så många andra och kallar dem fortfarande detta då det värmer mitt hjärta att bara höra orden). För er som inte vet vad en sådan är kan jag säga att det är pinalen som gör min var dag. Som får mig att vakna. Som förvandlar zombien till en normal individ. Får mig att kunna umgås med människor. Håller mig igång. Får mig att sova.

Min älskade kaffekokare!

Samma dag som flyttlasset gick, också samma dag som mina kaffekåta föräldrar kom på besö för att hjälpa till, behagade jag att dänga glasstycket rakt i vattenkranen. Mindre smart.

Kanske var det därför det blev den värsta flytten i mitt liv. Seg, utdragen, tung, besvärlig... jag hade fantastiska vänner och föräldrar som hjälpte till, men aldrig mer en flytt med släp och utan hyrd flyttbil!

Så här i efterhand kan det faktiskt ha varit den där lilla fadäsen som gjorde det. Jag SKA och BÖR inte hantera ömtåliga saker så tidigt på morgonen då jag fortfarande står på "zombie mood", men jag var ju så illa tvungen när flyttlasset pockade på uppmärksamhet.

Jag är uppväxt på kaffe. Mina föräldrar livnär sig på kaffe. Jag har alltid haft en Don Pedro i mitt hushåll. Kan inte ens tänka klart. Och inte hinner jag åka ner på stan för att ragga upp en ny före midsommar.

Shiiiit. Det här kommer att bli en jobbig vecka. En tuff midsommar. Hoppas att ni andra får en solig och vacker helg.

Ni får nöja er med detta denna vecka. Sitter strandsatt på ny adress utan favoritkaffet, utan fast uppkoppling och utan min dator. Flyttkaos är bara förordet. Tyck lite synd om mig när ni höjer snapsen och sänd mig en tanke ;)