Började lyssna in mig på nya från Mustasch i förra veckan. 
Mustasch, västkustens stolthet och undertecknads tidigare storfavoriter.

Döm till min förvåning hur mycket jag skämdes när jag faktiskt insåg att de hade släppt skivor de senaste åren jag inte ens kände till. Har helt enkelt lyckats förtränga deras karriär för ett år eller två.

DET är illa. Ålderkris? Arbetsnarkomani? En kombination av dem båda måhända. Men det känns fruktansvärt illa att inte ens ha koll på att de faktiskt släppt ytterligare skivor efter "Latest version of the truth", som var den senaste jag hört.

Kanske beror det på att jag inte alls uppskattade deras radiodängor, inte en enda låt jag har hört sedan "Double nature" faktiskt. Konstigt hur ens smak förvandlas, liksom bandens utveckling. Fullt naturligt förvisso, men alltid oväntat ändå.

Nu dags för något jävligt väntat. Jobb. Bygger om butiken lagom till semlekaoset, så det blir full rulle även idag. Inknökad i temporär kassadisk bland 6-7 hantverkare som uppskattar att sprida ut sig, knö, slänga verktyg runt sig och söla ner. Aldrig fel med läckra män i smutsiga arbetskläder, men .... aningen påfrestande ibland. Djupa andetag: Nu kör vi!