Inte mycket till julkänsla i år i vårvädret, men jul har det ändå varit, och god fortsättning hör väl därtill. Jag kan inte annat än att förutspå ett gott 2012 med tanke på den lilla guldgruva jag hittade denna vecka.

Visst är det väl underbart när våra förväntningar överstiger en med råge? När du tänkt hålla för ögonen och utbrista "bingo bingo" likt den där gamla reklamen, men istället hitta en ny favorit. När du finner en ny kärlek att lägga till i skattkistan av musiktroféer.

Just den känslan fick jag i veckan när jag hörde nysläppet från Korn. Ett band som enligt min åsikt aldrig har varit något att hänga i granen. Något lilla Fia inte förstår sig på. Skräp är kanske ett väl starkt ord, men förvirrande smörja kanske?

Nog är jag kanske lite hård, men vad sjutton, det går ju inte att uppskatta allt här i världen. Energin och tiden räcker inte till utan måste prioriteras på de ting som det orkas lägga energi på, och att försöka uppskatta Korn har aldrig varit ett alternativ.

Till nu. Dub step, nya villovägar, oväntat... ja, jag vet inte vad jag ska börja. Men kärleken var direkt och stark. Mitt nyårslöfte blir i år att aldrig mer prata skit om Korn!

Visst är det fantastiskt hur ett par spontana beslut kan generera i sådana här kloka insikter? Allt tack vare en högst oväntad dejt som invigde mig i bandets "The path of totality", efter att ha raggat upp mig på Facebook. Det tillhör ju inte direkt vanligheterna att jag spenderar uppesittarkvällen med att träffa någon som jag tydligen har sett tidigare, men för så längesedan att jag inte ens minns det. Att jag sedan övertalas att fira jul med denna herre, det går även en spontantös som undertecknad över öronen.

Tanken var först att göra något volontäraktigt (enligt tidningarna var ju alla platser tillsatta, så jag funderade på att köra ett eget race, lämna nybakade bullar till hemlösa frusna själar eller något i den stilen) efter julaftonens långa arbetspass, men när jag väl lyckades stänga butiksdörren var kraften helt borta. Då hade jag förbrukat all min julenergi på arbetet och hade ingen till övers. Istället skjutsades jag till uppdukad jultallrik hos främmande familj (ty sonen var ju den enda jag hade hunnit lära känna...på) och fick istället känna av lite ombytta roller. Jag var den "hemlöse" hungrige saten omgiven av givmilda människor som gav en främmande människa en kärleksfull plats att vistas på en dag som julafton, då det som mest behövdes. Då nära och kära inte fanns inom räckhåll och ensamheten gömde sig djupt bakom den utarbetade fasaden. Fantastiskt.

Kan ej heller klaga på fortsättningen av julefriden. Juldagskvällen spenderades till toner av Hardcore Superstar, en riktigt angemän afton i sällskap av festivalpolarna från årets Sweden Rock.

Det enda som saknas är lite välbehövd ledighet. Tror bestämt att tomten förbisåg denna önskning, för min tänkta lediga dag idag blir istället tillbringad på jobbet då sjukdom tycks ha snöat över mina anställda lagom till nyår. Håller tummarna för att vi alla blir friska och krya och laddar upp energiförrådet till nästa år :)