Kan inte minnas senast jag var i sådan obalans. 
De senaste dagarna har förflutit i något som mest kan likna en tjock otäck jävla vinterdimma.
Kaos. Minst sagt. Förfäran. Oro. Panik. Ångest.
Senast jag kände så här var... oj, hur långt tillbaka i tiden måste vi gå här egentligen? Jag kan inte erinra mig...
... eller njooae. När Arne Weise beslöt sig för att inte längre sällskapa mig på julafton i rutan. Där har vi det! Satan i gatan sicken chock tillika bedrövelse.

Det var i lördags det skedde. Helt oväntat. Givetvis med den sämsta av tajmingar, i vanlig ordning när det gäller mig.

Kaffemaskinen på jobbet gick sönder.

Två dagar. Nästan tre. Utan arbetskaffet! Det går inte. Det går bara inte.

Så här i efterhand kan jag väl konstatera att det faktiskt gick. Men det var knappast. Har sett på klockan otaliga gånger och försökt stirra fram tiden till måndag, men den kröp fan bara allt saktare fram. Hjärnan saktade ner, munnen svamlade, magen kurrade girigt.

Så idag, äntligen, kom farbror kaffefixare och svetsade ihop gamla Bettan igen. Jag fick mitt kaffe till sist framåt eftermiddagen. Blev normal igen. Allt som vanligt. Phuuh!

Visst har det blivit ett par koppar här hemma, men det är en jävla skillnad på kaffe och KAFFE, det ska böngudarna veta. Inte ens min älskade gamla Don Pedro kunde få mig att överleva i skapligt skick, hur fantastiskt kaffe den än brygger åt mig. Jobbkaffe är jobbkaffe. Sliskigt, underbart, gött. Rinner ner som purt guld i strupen. Försökte under helgen bota begäret med Americano, men hu nej! Fina arabicabönor går inte hem hos en tös uppväxt i Småland, där kaffe dricks en gång i halvtimmen och i stooora mängder.

Om det går att skylla allt på kaffet vet i fan, men koffeinet har nog allt en stor del med den gångna skitveckan att göra. Jag behöver inte ens tänka efter ordentligt för att hitta ett par punkter som denna zombiefiering har lyckats åstadkomma:
* Paj mobilladdare
Att råka spilla Coca Cola på laddaren, förtränga det och stoppa i den i väggen är ingen bra idé. Psss, frrääs, POFF!
* Paja naglar
Koffeinbrist=Klumpmoster! Över 500 spänn för ett par naglar jag lyckas förstöra redan efter andra dagen, borde ge en direktplats till idiotsvenskan.
* Bacilussker
Utan kaffe blir en inte frisker. Varit förkyld i en vecka nu och inte sjutton blir det bättre utan det svarta guldet som ständig följeslagare dagen lång. Först idag, efter överdos av kaffe, känner jag mig aningen bättre.

Hela den gångna veckan har varit en orgie av misstag, tabbar och otur. Har inte ens ork att nämna resterande idiotipåfund. Bättre att vila den trötta skallen mot kudden och hoppas på en bättre dag imorgon. Nu kan det ju bara gå framåt iaf :)