Började lyssna in mig på nya från Mustasch i förra veckan. 
Mustasch, västkustens stolthet och undertecknads tidigare storfavoriter.

Döm till min förvåning hur mycket jag skämdes när jag faktiskt insåg att de hade släppt skivor de senaste åren jag inte ens kände till. Har helt enkelt lyckats förtränga deras karriär för ett år eller två.

DET är illa. Ålderkris? Arbetsnarkomani? En kombination av dem båda måhända. Men det känns fruktansvärt illa att inte ens ha koll på att de faktiskt släppt ytterligare skivor efter "Latest version of the truth", som var den senaste jag hört.

Kanske beror det på att jag inte alls uppskattade deras radiodängor, inte en enda låt jag har hört sedan "Double nature" faktiskt. Konstigt hur ens smak förvandlas, liksom bandens utveckling. Fullt naturligt förvisso, men alltid oväntat ändå.

Nu dags för något jävligt väntat. Jobb. Bygger om butiken lagom till semlekaoset, så det blir full rulle även idag. Inknökad i temporär kassadisk bland 6-7 hantverkare som uppskattar att sprida ut sig, knö, slänga verktyg runt sig och söla ner. Aldrig fel med läckra män i smutsiga arbetskläder, men .... aningen påfrestande ibland. Djupa andetag: Nu kör vi!

Fortsätter att chocka mig själv denna afton.

Vem hade trott att jag skulle titta på ännu en deltävling i Melodifestivalen? Två på samma år, jösses...

Andra kallduschen. Vem fan hade trott att jag skulle uppskatta Molly mest i startfältet? Tonåringen med babyhullet kvar, docksöta popkickan, men herrejävlar sicken stämma. Inga onda ord där. Hade mycket väl kunnat slå till med kärleksfulla komplimanger, men någon skulle väl stämma mig för sexuella trakasserier om jag börjat förklara att jag inte haft något emot att inspektera den där gummidräktens utbuktn... *censur*

Jag skakar på huvudet. Gillar läget, men förstår ingenting.

Den största frågan, givetvis, gnager fortarande obesvarad och lär så göra ett tag: Hur i helvete kom Ranelid med i såpan? Önskar genast att öronpropparna som byggubbarna snällt gav mig förra veckan under slagborrandet INTE låg kvar på jobbet.

Vet inte hur jag kom att tänka på det, men var bara tvungen att se lite gamla goda Varan-tv idag.

Eller jo förresten. Tror bestämt att jag och sambon pratade om bajs i förmiddags. Konsten att bajsa rätt för sitt kön. Han föreslog att jag skulle ta Macbooken med mig in på dass och kolla på film samtidigt. Tvi vale!
Måste vara en mansgrej det där. Skita låååångsamt och gärna i sällskap av någon teknisk utrustning. Om inte så något att läsa, annars går det åt helvete.
Varför kan ni inte vara lite mer effektiva, som vi töser? Sitt, bajsa, klar. Effektivt och snabbt utan att bilda kö och irritation utanför.

Så nej. När jag låste in mig var det utan laptopen. Visst har det kanske hänt att mobilen och Wordfeud har hängt med in ett par gånger, men där går min gräns. Känns magen riktigt rutten är mobilen ok, men en film? Phhhfr. Hell no! Skräddaren säger nej. Där blir det ett bestämt nej.

För er som inte har sett Varan-tv: jag förstår om ni ser ut som frågetecken. Men bra skit är det. Kikar sällan på tv, ännu mer sällan svenska grejer, men Varan-tv och Kvarteret Skatan är två lysande exempel på finfin underhållning. För att inte glömma kungen av dem alla: Hipp Hipp.

Sååå. Oavsett tarmhumör: leta igenom er dvd-samling alternativt youtube efter svensk humor och få er ett par goda skratt. Kan då fan behövas i den här kylan.

Sänder en tanke till Whitney Houston innan jag kryper ner. Fantastisk röst. Ännu en sångfågel av världsklass trillar av pinn. De dör som flugor nu för tiden. Vem blir näst?

Då har jag än en gång kastat in nitar och läder i garderoben för att joina paljettfjollträsket och melodifestivalhysterin.

Bör tillägga att jag då verkligen inte följer detta spektakel från lördag till lördag. Aldrig gjort, kommer aldrig göra. Kände dock i år för att göra ett undantag och se åtminstone åtta av bidragen.

Sagt och gjort. Måste erkänna att jag är imponerad. Skit brukar följas av skit, men kunde hålla mig från muteknappen hela åtta bidragen igenom. DET är imponerande för att vara dagens Melodifestival. Det är för mig ett stort jävla under hur all smörja väljs ut.

Dead by April lyckades väl med att hålla sig till poprock med en touch av schlager. Mesigt, enformigt men... bra är kanske att ta i, men det fungerade i sammanhanget.
Loreen har en jävla pipa. Behöver inte säga mer. Med den rösten hade jag inte suttit här.
Så Thorsten. Ah Thorsten. Förstår mig inte på den där mannen för fem öre men... det är som Per Morberg. Vet inte vad som händer, men NÅGOT är det. En trollbindande kraft som får mig att älska att hata dem och hata att älska dem på samma gång. Magi.
Sean Banan? Tänker inte ens kommentera.

Lär inte se många av resterande bidrag men det känns betryggande att svenskarna röstade rätt. Första gången det sker? Må så vara. Bra jobbat. Mer rock och dramamagi till metropolen av gayglitter och konfetti!

Hörde rykten om att det skulle vara kallt i Karlstad idag. RIKTIGT kallt. 
Fan, räcker det inte med västkustkylan? Brr...

Parkerat mig på en varm buss med resten av gänget nu hur som helst. Kritvitt ute. Snöar. Hade varit underbart. I december. Inte nu.

Måste hur som helst passa på att lova ett mindre galet riksmöte i år. Lika bra att ha sagt det innan så har jag det gjort.
Inga fylleslag. Långa nätter. Förvirrade uppvaknanden. Föreläsningar i bakistillständ. Pinsamma moves på dansgolvet. Dumma ting på hotellrum. Dansa på borden så att porslinet skallrar ner högljutt i golvet. Genant resa hem bredvid förra chefen i halvdött tillstånd.

Känns skönt att ha växt upp en smula sen sist. Var det kanske 30-årskrisen månntro? Kan se åter i backspegeln och sucka över mina egna misstag och ungdomliga korkighet.

Jag VET att jag inte brukar lova saker jag inte håller. Och det är fan så mycket lättare att sitta här och säga om hur jävla duktig man har blivit, INNAN alla frestelser bombarderar en. Ty det är inte lätt att släppas lös med sisådär tusen företagare som likt utsvultna kor släpps ut på grönbete, träffar varandra en gång om året och tar tillfället i akt att ha en sanslöst rolig tillställning. Men jag ska göra så gott jag kan för att vara lika klok UNDER mötet som nu innan då visdomsorden känns väldigt enkla att leva upp till. Vi får väl se på lördag ;)

Kornbiljetterna trillade ner i brevlådan i veckan. Weekend i London kryper allt närmare.

Börjat lyssna på nya från Mustasch. Recensionen ligger uppe om någon vecka. Ralf är alltid pepp!

Nykär och fjortisfjärilar i magen. Så jävla gött.

Känner mig lite som 15 på nytt. Fast med rynkor, 60 timmars arbetsvecka och amorteringar that is.

Visst hade huset kunnat vara sålt vid det här laget, jag kunde ha hittat en egen lite lya mer centralt, väderguden hade kunnat bjussa på lite sol istället för sibirisk satanskyla... men det känns bra ändå nu. Jävligt bra :)

Nu ska det packas, sovas ett par timmar och sedan väntar riksmöte i Karlstad. Whohoooe!

Så var det dags att dra till jobbet. 
Måndag.
Den där dagen tappar lite av sin mening när hela helgen har bestått av jobb, jobb, jobb.
Min helg de här veckorna får bli mitt i veckan. Medför att dagarna liksom förlorar sin naturliga charm, ellr byter plats mer korrekt. Torsdag blir härliga slappedagen, medan fredag blir ångestsöndagen med fasa för att börja jobba igen, när alla andra äntligen slappnar av och börjar tänka på helg. 
Jaja, allt gott har något ont med sig och vice versa, så sant så.

Som P3 Guld. Såg det inte, kollar sällan på tv nu för tiden, men alla som såg galan tyckte sig vara eniga om att den var skit. Läste nyss att Kapten Röd vann ett par fina priser, så något måste ha gjorts rätt i alla fall? Kaptenen är kung!

Rött är rätt, enkelt förklarat. Så även i soffan en söndag kväll. Ett glas Sweden Rock-vin fick det faktiskt bli. Inte helt galet.

Tidig morgon. Jobbet väntar.

Piggar upp mig med tanken på att jag ska köpa bijetter till The Resistance imorgon. Har inte hört mycket av Jespers nya band men uppskattar det lilla som spelats för mig.

Längtar redan mot sängen idag. Fy fan. Jobb till drygt 16, därefter ett pass som barnvakt. Kommer bli en lååååång dag...

Biljetter klara till Korn i London i mars. Gött e d.

Överlevt dagen en fet baksmälla till trots. Gött e d.

Tog en tur ner till Småland för att hälsa på tjocka släkten. Kafferep på kafferep och kära återseenden. Gött e d!

Med andra ord. Huvudet dunkar lite. Magen vrålar. Men kan inte klaga. Livet e gött. Det går bra nu ;)

Inte mycket nytt här inte.

Har fortsatt leva blint i min förälskelse till Korn. Jobbar. Sover. What else?

Funderar starkt på att reklamera min outfit jag köpte för ett par veckor sedan. Vet i sjutton hur många vintrar som har gått över att jag har letat efter termobrallor jag inte hittar. Brallor som ändå är för stora, för små, mammas eller pappas, till låns.

Slog sak i saken och gick spontant in på Stadium för ett par veckor sedan. Är ju en jävla smurf men hittade mot förmodan en jacka som passade perfekt och ett par brallor därtill.
Sagt och gjort. Kom ut därifrån några lappar fattigare, men desto gladare. Äntligen redo för svensk vinter!

Och vad fan händer? Vinter? PRRHF! Det ÄÄÄÄR ingen vinter i år! När så äntligen den passande outfiten har införskaffats. Så jävla surt. Lägger sällan pengar på kläder, framför allt inte jackor. När det så väl sker känns det måttligt roligt att inte få användning för skiten. Inte förrän det möjligtvis är andra tider, annat mode och jag får återigen gå och leta efter gamla termobrallor som jag gömt längst ner i förrådet...